Ja här har det jobbats hela veckan, och svettats! Så himla typiskt, förra veckan då jag var ledig var det skitväder och nu helt plötsligt så äre det 27 grader varmt, anar ni hur varmt det är när man ska duscha gamlingarna eller dra på dem stödstrumporna?? Det är pest och pina och svetten bara rinner... inte kul alls. Sen denna hosta vägrar att ge med sig och det gör ju inte saken bättre, tror hela huset hör mig när jag kommer gående i korridorerna :P Men men nu är första veckan bortgjord, bara 3 kvar och sedan är man ledig resten av sommaren, ska bli såå skönt :) Men jag trivs ändå på jobbet, ska inte klaga... det är jättebra personal och de boende är också helt ok... man kan skoja och skratta och bara vara den man är. Det tror jag de äldre uppskattar mycket att man tar sig tid att prata med dem och ha roligt, i deras tråkiga vardag behöver de skratta lite :)

Så nu är jag ledig tills på måndag kväll och det känns bra, får se vad det blir i helgen... hoppas på att L inte ska jobba imorrn så att vi kan fara och göra nåt, vill hemskt gärna vara ute... Rotsidan eller Bönhamn skulle inte sitta så tokigt :) Har dock inge solskydd... borde kanske köpa det. Har jag inte ens tänkte på... alltid mamma som har sånt :P

Och en av våra tiders bästa musiker enligt mig har gått ur tiden, än vad han nu har hållit på med och hur hans psyke har mått så är han ändå en man som gjort mycket bra musik, jag tror alla kan sjunga med i de flesta av hans låtar. Och som han säger it doesn't matter if you're black or white... han var ju både och...

 

Jaha då vare måndag igen då, veckorn springer iväg som vanligt och jag hoppas att de kommande 4 går fortare än fortast så att man får vara ledig igen, börjar nämligen jobba imorrn... kväll dessutom, jättekul... ensam det första man gör är inte så nice när man känner sig lite osäker. Men men... på nåt sätt så får det väl gå.

Midsommar var trevlig även fast det kunde ha varit lite bättre väder, intalade mig in i det sista att det inte skulle regna men jo det gjorde det, och  fisket blev inte långvarigt. Men fick en fisk iaf :) Jag var den enda, en lite ynklig stackare blev det som vi slängde i igen, hey man är ju ändå en snäll människa, han ska få växa upp och bli en stor abborre, sedan kan jag fånga den igen :P Grillat blev det till middagen vid ett vindskydd vid sjön, vad sjön nu hette... Stugusjön kanske? Aja borta Skorped och bortåt där. Brorsan var i sitt esse och jag tror faktiskt att han hade trevligt även om det var stretigt att följa med från början. Sen frös vi alla så vi packade iväg oss in till stan igen för att slappa framför tvn och spela Guitar Hero :)

I lördags blev det en tripp hem som varade lääänge, herrarna skulle nämligen försöka laga handbromsen på brorsans moped, vilket inte var det lättaste, halv två var vi där, kl halv tio bad jag dem ge upp och då hade brorsan gett upp för länge, länge sedan men Lars och Rolf de kämpade på de :P Det är tur ibland att man har nån som är en drivkraft och som kan saker, vi i våran familj kan typ nada och saker ska alltid jävlas för oss. Så det var ju jättesnällt att han ville försöka... och dett arbete ledde till att vi for till Skorped igår för att nåt bromsok skulle fixas så medans karln knegade satt jag och njöt i solen, nåt som jag fick ångra på kvällen när jag kom hem. Högra armen är alldeles röd! och gör ont! jag lär mig aldrig...suck. Ansiktet är rött också och det är ju jätte, jätte snyggt... men men.

Over and out

Och jag som trodde att jag hade gjort bort att va sjuk för denna sommaren, men inte då! Å rejält förkyld är jag också... började i lördags utan förvarning med ont i halsen, nu har jag hela baletten :P Fast halsen har gett med sig ganska så bra så förhoppningsvis är jag på bättringvägen. I fredags var det skolavslutning som gällde, det är svårt att få in i hjärnan att ens lillebror gick ut nian, han ska ju liksom vara runt en 12-13 år och inte bli 17 i sommar, det är helknäppt. Tycker jag själv var 17 nyss, men tänker jag efter så vare ju ett tag sedan eg, blir ju 22 i höst så 5 år sedan. Senaste åren har gått så himla fort, och när man stod där och kollade på alla de som tagit studenten och åkte på flaken så började man ju fundera, shit det är redan 3 år sedan jag stod där uppe! Jag vill ju göra det igen! Det man har nu å se fram emot det är väl examen om 2,5 år vilket känns långt borta... suck. Men det är alltid roligt att glädjas med de andra och jag hoppas att de hade en toppendag, både fredagen och lördagen då det var bal. Men vad är bal på slottet liksom när man kan vara hundvakt åt världens sötaste Eros?? Ingenting... maten var ändå kall och musiken inge bra för 3 år sedan. Och nu har jag ju ändå fått min prins så vad mer kan man önska? Behövde inte lämna nån glassko efter mig heller... ;)

Nu ber jag bara om att det blir bra väder på midsommar, men som det verkar nu ser det dystert ut, men hoppet är ju det sista som överger en sägs det så... bara till att fortsätta hålla tummarna :)

Och till vissa människor där ute kan jag bara säga en sak till, IDIOT! Så jävla lågt att göra så... du borde få spö. Man sårar inte någon på det sättet, lågvattenstämpel kallas det för...

Det är konstigt hur saker och ting påverkar en undermedvetet även fast man inte vill eller försöker låta bli att tänka på det. Men det spelar ingen roll, det kommer krypande till en om natten när du ska vara som mest avslappnad och somna... har haft svårt att somna senaste dagarna, och jag brukar ALDRIG ha svårt att somna... Jag vet att jag inte fått ur mig sakerna jag skulle behöva men på nåt sätt känns det ändå som att det inte skulle leda till nåt... så där ligger jag, klarvaken och funderar på de rätta sakerna att säga som ändå aldrig kommer att lämna min mun. Hur korkat är inte det? Men en sak är säkert, inget kommer att bli som förut... om det är bra eller dåligt det vet jag inte, återstår väl att se...

Energitjuvar finns det en del människor som är, de finns fast du inte är medveten om det... de har en tendens att krypa obemärkt under skinnet på dig och suga ur dig den energi som du egentligen skulle behöva/vilja lägga på annat. Även fast de kanske inte finns där personligen jämt så finns de där, i ditt undermedvetna...

Tänker jag efter så är det mycket som jag kan stå ut med, jag brukar inte vara särskilt långsint när det kommer till att förlåta någonting som gjorts mot mig. Alla kan göra fel, vi är bara människor... och man mår oftast bättre av att förlåta än att gå runt och vara bitter och sur. Men som sagt, jag kan förlåta det mesta men när det kommer till en sak, lögner så är de det värsta jag vet. Jag klarar bara inte av när människor ljuger för mig, särskilt inte de som man umgås mest med. Sedan finns det ju olika grader av lögner självklart, och det finns vita... vilka jag också kan dra ibland, men vita lögner är sådana som inte sårar en annan människa utan mer t.ex. "Nä jag är sjuk idag så jag kan inte komma till jobbet"  fast man egentligen inte är det utan orkar bara inte jobba. Lögner är något som kan få mig att gå i taket och det tar lång tid innan jag ens kan tänka mig att förlåta... men det som gör ondast är när man upptäcker själva sveket, hur allt börjar falla på plats som små pusselbitar i ett pussel. Då det går upp för en hur totalt grundlurad man blivit... och hur lite man är värd för den personen. Det finns liksom ingenting som rättfärdigar en lögn som sårar en annan person framförallt inte en vän, och det roliga är att vi tror att vår lögn aldrig ska upptäckas, men det blir den VARENDA gång, förr eller senare. Nä då är det bättre att vara ärlig, särskilt med sina kompisar, för ljuger man för dem så är man ingen riktigt kompis...

Åh  nu är dessa två dagar an inskolning över, det känns skönt... har haft delad tur både igår och idag vilket inte är så roligt.  Men som sagt nu är det avklarat och nu är jag ledig till den 23e. Det har faktiskt gått bättre än jag trodde det skulle göra, men känns ändå jobbigt att jag ska klara av allt själv nu, har ju inte jobbat på ett år och man känner sig lite rostig. Men märkte ändå att det gick rätt så fort att komma in i det hela igen och så fort man går in till någon så kommer man ihåg det mesta som ska göras. Skönt är också att det bara är två nya boende på min avdelning vilket gör att jag har koll på de andra redan från förra sommaren.

Imorrn blire sovmorgon och sedan lite tvättning och sånt roligt, och på eftermiddagen blir det stan, L ska jag följa med och prova synen, han är ju en fara i trafiken så dåligt som han ser :P Vi ska även se om vi hittar nån present till brorsan som går ut 9an på fredag, har noll fantasi men nåt blire väl alltid :) Ha brorsan trodde han va klipsk när han påstod att han fått bätter betyg än jag i högstadiet, där ljög han så han trodde sig själv... icke sa nicke, det kan han glömma. Och mkt riktigt, vem hade bättre? Jo jag... men han har kämpat bra, han har inte haft så lätt för sig i skolan medans jag faktiskt har haft det i jämförelse.

Och ÄNTLIGEN är det sommarlov!!! som jag har längtat! :) Och redovisningen som jag gått och gruvat mig för gick som en dans, fattar inte varför man aldrig lär sig att det inte något farligt, dessutom är det ju för samma människor varje gång... så som sagt gick den bra, vet inte min del är tillräckligt bra men det återstår att se. Kändes lite konsitgt när vi skulle sluta, jaha liksom... vad gör vi nu? Är ju liksom inte som en vanlig skolavslutning nu när man går på universitetet. Man liksom säger bara tack och hej, vi ses till hösten. Känns nästan lite fånigt men vadå, man kan ju inte gå runt å krama alla precis som man gjorde i gymnasiet :P även om man skulle vilja... tråkigt också att vissa ska sluta och byta skola till hösten. Men men mig blir ni då inte av med, kan ni glömma... ni får dras med mig lite till ;) Fan va gött, nu är första året gjort... kan knappt fatta hur fort det gått igentligen. Men vi har varit duktiga, det har vi och vi förtjänar alla en klapp på axeln, så om av sig själv :P

Jag hoppas att alla får en underbar sommar med allt vad ni nu ska göra, men kom ihåg njut av ledigheten, slit inte ihjäl er utan ta vara på dagarna! För det kommer en höst och då är det tänkt att man ska vara utvilad ;) Vissa kommer man att träffa under sommaren, vissa inte... men ni vet, bloggen min finns ju alltid för den som inte kan slita sig från den :P Dock kanske blir den inte så uppdaterad jämt, men trust me I never quit...

I flera år har jag tänkt på varför det alltid händer mig dåliga saker, funderade på tidigare liv osv. men det enda jag kommer fram till är att det faktiskt är så att ibland händer dåliga saker bra människor, utan någon uppenbar anledning. Jag tror att de hänt mig för att jag ska utvecklas till en ännu bättre människa än vad jag hade varit om jag inte upplevt dessa saker i mitt liv. Så vad får man styrkan ifrån när allt är som mörkast? Var finner man ljuset att kliva upp igen från den kalla, hårda marken? Ärligt talat så vet jag inte, jag vet bara att det handlar inte om hur många gånger man faller, utan hur många gånger man ställer sig upp. Jag har ställt mig upp varenda gång, något blåslagen med en massa ärr men är fan stolt över att jag gjort det. Ärr finns alltid kvar, men de är inte alltid utav ondo... de får en att aldrig glömma vart man kommer ifrån och vad man varit med om, jag har valt att låta dem göra mig till en bättre människa... medans de som orsakade en del av ärren inte kommit långt i livet alls, jag tycker synd om dem alla... och deras patetiska liv. Så med en tro på att man alltid får vad man förtjänar tillslut, och att det faktiskt händer bra saker också försöker jag göra mitt bästa att tro på livet, och leva det...

Hade skrivet ett långt och bra inlägg om helgen, skolarbetet och klassen men dumma jag var inte snabb nog att trycka på "publicera" så allting försvann och jag är inte kunnig nog för att veta om eller hur man får tillbaka det. Så... humöret skönk avsevärt, särskilt när Internet började tjafsa också...

Kommer i allafall att sakna vissa ur klassen nu när det blir sommarlov. Även fast man går ihop med varandra mer eller mindre och även känner varandra mer eller mindre så finns det ändå en positivt känsla inom klassen. Vi ställer upp för varandra när vi behöver det, det enda man måste lita på det är sig själv och förmågan att fråga efter hjälpen, för den finns där. Det är tråkigt att man inte kommit vissa närmare men samtidigt måste man acceptera att vissa faktiskt inte vill, och att man inte kan vara "bästis" med alla. Det kommer att kännas jättetråkigt den dag vi alla ska skiljas för evigt... jag vet att en del inte tycker värst mycket om Övik och att vi pratar roligt här uppe osv. men tänk bara på hur mkt vi har lärt oss senaste året just pga att vi kommer från alla delar av Sverige, som t.ex. Malmö vs. Övik eller ännu värre Malmö vs. Haparanda. Det är sjukt egentligen hur många som har sammanstrålat i denna lilla stad för att plugga tillsammans. Hur liten världen är, som t.ex. att min kusin som jag inte haft värst bra kontakt med senaste åren börjar samma år på samma utbildning, eller att en klasskompis bästa kompisar bor i min mormors hus som jag praktiskt taget hade som ett andra hem i många herrans år och har lekat jag vet inte hur många lekar i.

And believe me, innan vi är klara med er sörlänningar så kommer ni att prata likadant som oss ;) ni är redan på god väg har jag allt hört :P