Sunshine...

Nu är den förbannade tentan gjord iaf, och fråga mig inte om det gick bra för har helt ärligt talat ingen aning. Jag tycker den var jättesvår och satt nästan hela 6 timmar från kl 9 till strax innan 15. Men vi hade faktiskt inte kunnat plugga mer om jag tittar på frågorna som var, vi hade endast pluggat i onödan då. Nä så svarade på alla utom en fråga, den frågan var självklart från den bok jag inte hade... Nya Sociallagarna med kommentarer. Så jävla typiskt... men men får hoppas på det bästa, det blir 3 långa veckor av väntan på resultat. I värsta fall blir det en omtenta men självklart är min förhoppning att jag ska få lägga undan lagboken och slippa kånka på den nå mer i väskan.

Är förbannat skolless nu, vill inte läsa politik och ekonomi nästkommande kurs, orkar fan inte... men men bara till att dra sig igenom det också... skönt bara en månad kvar till sommarlov :) Tror det är mkt som spelar in att jag senaste tiden varit less och irriterad. Egentligen borde jag inte vara det pga allt annat som borde få mig på bättre humör men inte vet jag. Vissa står mig upp i halsen och säger man nåt äre som att prata med en vägg... är less på att vara alla till lags och dalta hit och dit. Och tål man inte å höra sanning så fine... sen är det ju alltid roligt att veta vilka som backar upp en när det behövs och vilka som tiger och inte kan stå för vad de tycker. Som säger en sak när den är med den ene och sedan en annan med den andre...


Jag är fanimej känslomässigt instabil... man skulle ju kunna tro att jag har PMS varenda dag 24/7. Skratta eller gråta det är frågan... Men när solen ler emot mig och fåglarna kvittar är faktiskt det enda jag kan känna ett inombords ett enormt lugn, då om nån gång känns livet bra...


Tänker, vrider och vänder

Jag tänker, vrider och vänder
på alla ord som jag inte säger till dig
Om hur du öppnar kärvande fönster
som länge varit stängda för mig

Om hur jag tror att jag ser under ytan
tillräckligt för att förstå,
att när dina blåa ögon sänks
är det bara till en bränsledepå

Om hur jag vet allt om toppar och dalar
och skillnad mellan dag och natt,
samt att morgonen ligger och väntar
när värmen har kommit ifatt

Jag tänker, vrider och vänder
på alla gropar jag kan falla i,
om du river mina murar sten för sten
men jag vill inte att du låter bli...


Fy fan säger jag bara...

Dagen har gått åt till att försöka hitta motivation till att plugga inför tentan på onsdag, det hela har väl gått... vad säger man, åt skogen! Detta känns inte alls lovande inför i övermorgon, vet inte varför jag inte kan fokusera, det går bara inte! Så här har det aldrig varit förut för mig. Men ska jag vara helt ärlig så vet jag faktiskt heller inte vad det är jag ska plugga på riktigt i och med att man får ha böckerna med sig på tentan, slå i lagboken och det det kan jag ganska så bra, och har hyffsad koll på annat som sambolag och bodelning osv. Men tror jag ska lägga mig och läsa boken introduktion till jurdiken ikväll, imorrn måste jag fan i mig ta mig i kragen och skärpa till mig, detta går inte...

Sedan är jag så himla uppretad över en sak, det hela är tamefan en skandal inom det svenska rättsväsendet. Förra veckan föll domen i ett mål här i Övik rörande en 15 åring kille som ska ha haft sexuella handlingar med en 14 årig flicka på skoltoaletten, notera handlingar, inte samlag! och båda var med på det men killen dömdes för våldtäkt mot barn till sluten ungdomsvårdsanstalt. Han är 15 år! Helt förstörd över att bli anklagad och dömd för våldtäkt, eftersom flickan påstått det i sin anmälan. Nu går flickan och skryter om vad hon ska göra med pengarna hon får i skadestånd, 100 000 kr! Englas mamma fick 75 000! Hur i helvete kan det gå till? Flera killar har klivit fram och berättat om hur hon sex-smsat med dem om hur hon vill att de ska knulla henne osv. osv. och om hur hon hotat att anmäla dem. Hon har t.o.m kommit med sexuella förslag till killens bror för ett tag sedan men han nekade, tack och lov. Nu är killen portad från skolan, han får ingen undervisning och den praktik som han fått under tiden på ett ställe i stan har också dragits in pga av att skolan tagit sin hand från honom, eftersom de påstår att de kan göra så eftersom han finns med i brottsregistret. En överklagan är på väg, med all rätt. Även om han har begått ett brott genom att ha sexuell kontakt med en 14-åring så ska hon fan inte få ett rött öre för det hon ställt till med... Killen mår skit, medans hon går runt med ett leende på läpparna i skolan, under 2 dagar i rätten visade hon inte en min, inte en tår, ingenting... hon ville t.o.m ha öppna dörrar, men domaren hade sagt att det skulle de aldrig gå med på. Öppna dörrar är väl det sista man vill ha om man blivit våldtagen, eller? Det värsta är att jag tror, men jag ber till Gud att det inte blir så... men han mår sämre än vad som syns, fatta hela hans liv måste kännas totaltförstört och uttalanden om att han inte orkar mer har gjorts... Jag hoppas att hon kan sova gott om nätterna med alla dessa pengar på kontot, känna sig såå omtyckt och älskad på skolan och le sitt falska jävla leende. Hey att förstöra en människas liv är väl ingenting eller? Nå fan tycker jag det svenska rättsväsendet ska vara så jävla utbildat och modernt vid detta laget att de ska kunna skilja på vem som talar sanning om på vem som ljuger? vem som är trovärdig och inte... och åtminstone kunna ta hänsyn till omständigheterna. Vart är skyddsnätet som ska ta hand om de som håller på att falla? Var? Vart ska han ta vägen? Han är ingen våldtäktsman, han är en 15-årig pojke som råkade göra ett fel val... som följde sin hormonfyllda kropps lustar, som aldrig i sin vildaste fantasi trodde att någon kunde vara så beräknande och falsk... Har god lust att lägga ut hennes namn men då blir man väl anmäld för förtal eller nåt, det kanske inte är värt risken... Men man kan ju alltid hoppas på det som jag tror på, att allt man gör kommer tillbaks till en, trefaldigt!! Så förr eller senare...

The Burger King trip...

En del personer slutar aldrig att förvåna en, då man tror att man sett det värsta så händer det något som slår allt med hästlängder. Helt ärligt talat så visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta åt eländet... Tror inte jag ska nämna namnet på personen men det är samma person som är den värsta bilpassageraren man kan ha vid sin sida i bilen. Iaf så fick två personer M&M för sig att vi skulle på Burger King, and Burger King it was. Det var förbannat varmt där inne, personalen verkar vara helt inkompententa, eller åtminstone väldigt oorganiserade... tar en evighet att få maten. Precis innan vi går ut fyller ena M 2 små koppar med ketchup, redan då skrek mitt inre att detta inte kommer sluta bra... men stötte bort känslan och vi gick ut till bilen för att fara till hamnen o sitta där och käka. När vi kommer till bilen så ställer M dessa ketchupkoppar på biltaket, ska precis sätta sig i bilen och tar dem i varsin hand. Då kommer en inte ont anande humla surrandes runt bilen, antagligen kanske på sin första flygtur för våren. Ett gallskrik skär i mina öron, och det enda jag ser är armar som viftar och något rött som flyger hit och dit. Det tar inte lång stund innan jag inser att hela passagerarsätet är fullt med ketchup! Min fina blåa klädsel! I denna stund så bara tittar jag på röran, vänder mig om och tar några djupa andetag och frågar mig själv va fan jag har gjort för fel i livet. Medans M smetar ut ketchupen ännu mer i ett försök att torka upp det så sitter andra M i baksätet och gapskrattat så hon kiknar. Med en så samlad röst och ton som möjligt väser jag "Sätt dig i baksätet...NU!" Det är ju som att man har med småbarn att göra, det viktigaste man fått lära sig när det kommer till humlor och getingar är VIFTA INTE! Jag hoppas verkligen att fläckarna går bort... tvivlar på det men... vet inte ens om klädseln går att tvätta... Det är en himla tur att jag har ett sådant FANTASTISKT tålamod med mina kära små vänner, som alltid har nya upptåg på G och som aldrig, ALDRIG stör...

Kiss while your lips are still red...

Har funderat på en del saker senaste tiden, hey U know me ;) Men här går vi och lever vårt liv dag ut och dag in utan att fatta att detta faktiskt är livet som händer, det är som de säger, livet händer medans du håller på att göra planer för det och i och med detta så missar du en hel massa grejor. Vi liksom målar upp en bild inom oss hur vi vill att vårt liv ska se ut, drömmar och mål och vi går och väntar på att dessa ska slå in så att vi kan börja leva. Det sorgliga är att vi kan gå ett helt liv utan att ha levt det, det enda vi gjort är att vänta på någonting som faktiskt kanske aldrig kommer. Mitt liv är ju liksom nu, i denna stund. Varför då inte utnyttja varenda sekund av det? Jag vill inte bli en bitter gammal gumma som sitter på sjukhemmet och gnäller över hur mitt liv blev, vad jag gjorde och vad jag inte gjorde. Men jag är bitter nu, det är jag... och jag hatar det. Så många år som jag kastat bort på ingenting, att bara vara en skugga av mitt jag... stå där och titta på medans alla andra levt. Det gräms jag verkligen över... men tiden går ju inte att vrida tillbaka. Så frågan är om jag ska fortsätta vara en skugga eller kliva ut i ljuset... svaret är enkelt, enklare finns inte. Men det är lätt att säga, svårare att genomföra. Men med de allra underbaraste vänner som finns så är det möjligt, ni har fått mig på fötter så otroligt mycket och jag har verkligen kommit en bra bit på vägen för att bli den jag en gång var ämnad att vara. Så vad är det egentligen vi går och är rädda för? Varför tar vi inte de chanser som kommer vår väg? vi får inte vara så fixerade vid det vi önskar och drömmer om att vi inte ser det som faktiskt finns rakt framför oss. Gör varje stund av livet till det bästa, njut av solen, våren, värmen, kramas, älska och kiss while your lips are still red...

Oh my God...

Som ni ser har jag tagit och ändrat på bloggens utseende lite, tycker det blev fint med tanke på att man är så teknisk :P Men ska ta å göra en ny header nån dag också när jag har tid och fantasi ;)

Efter inspiration från en annan blogg (Amir) tänkte jag bli lite andlig idag och skriva om mig och min relation till Gud. För ja, jag tror att det finns en Gud där ute någonstans... men min Gud behöver inte vara likadan som din. Jag tror att man väljer vad man tror på, och att vi människor på jorden behöver en tro för att ta oss igenom både vardagen och svårare stunder som smärta och sorg, vi behöver tro på att det finns något mäktigare än oss där ute. Något som får oss att känna oss mindre ensamma, för än hur många människor vi har runt omkring oss så är vi ändå alltid ensamma. Vi föds ensamma och vi kommer att dö ensamma så är det bara. Vi behöver någon att sätta vårt hopp till, vi behöver någon att använda som syndabock vid tillfällen när dåliga saker händer, just bara för att klara av att hantera situationen. Och min Gud han finns där, osynlig, tyst och lyssnade. Han dömer inte och han förlåter mina påhopp, för dom har det varit många av... hade jag varit Gud hade jag kastat en blixt i huvudet på mig eller nåt vid det här laget, för så mycket har jag hatat honom och jag har till och med förnekat allt som har med tro att göra. Dessutom så svär jag, och det kanske inte är så bra... Så jag tror inte att det finns endast EN Gud i denna värld, utan jag tror att det finns så många gudar som vi vill att det ska finnas. Och detta betyder att min Gud absolut inte är bättre än någon annan, allt handlar bara om vart man är född, under vilka förutsättningar och den egen viljan, vi väljer vad vi ska tro på. Jag är ingen kristen brud som ber varenda kväll innan jag går och lägger mig, eller går i kyrkan på söndagar, för helt ärligt så tror inte jag det spelar någon roll... det handlar endast om min egna relation till Gud, och det som händer mellan oss två. Jag behöver inte visa min vördnad genom böner och kollekt utan jag gör det på mitt sätt, och det tror jag Gud nöjer sig med.


"Älska din nästa och behandla andra som du själv vill bli behandlad"

"Vakna upp
och stärk det som finns kvar
och som var nära att dö..."
Uppenbarelseboken


It's your call...

Nämen skit i det då... ingen har tvingat dig.

Besviken...

Måste säga att jag är väldigt besviken på en person, försöker att inte tänka på det och bara strunta i det men det går liksom inte, tydligen eftersom jag går och småmorrar åt det hela tiden. Känner mig bara bortglömd... jag var den sista att få reda på det och inte utav dig personligen ens utan fick läsa det i din blogg, medans de andra fått veta det av dig... inte vet jag vad det beror på, har jag gjort nåt fel eller? trodde vi var närmare än så... så antingen var/är du för feg för å höra av dig, eller så är du bara en idiot som inte tänker längre än näsan räcker... Du visste vad det skulle betyda för mig, men men... antar att du kanske inte bryr dig om det, vad vet jag. Det enda jag vet är att du är tyst och inte hör av dig, och det gör ont.

Storlek 34

Ligger här och ögonen blöder snart... är skittrött... men håller på att ladda hem låtar till Madde, och det är det minsta jag kan göra tycker jag. Var stark vännen, kommer tänka på dig imorrn... det kommer göra ont, men det kommer att gå över och tills dess så finns vi här. Har funderat en hel del på min pappa senaste tiden, och det gör ont att tänka på att jag aldrig kommer ha chansen att träffa honom, aldrig kunna ställa till svars eller nånting. Va skulle fanskapet dö för? vad var det bra för? en alldeles för lätt utväg för honom... saknar honom det gör jag inte nämnvärt, men skulle bara vilja att han fanns där ute nånstans, så att jag visste att möjligheten finns. Och det sägs ju att släkten är värst och det måste jag nog hålla med om... farmor är sur för att jag inte hör av mig tillräckligt ofta, hon ska väl vara nöjd med det hon får eller? Inte jag som tagit avstånd från mina barnbarn i över 10 år... och allt ska verkar så perfekt men under ytan så är det allt annat än det. Det verkar gå i arv att inte kunna ta hand om sina barn tydligen... å då syftar jag på min pappa och min halvbror som jag inte ens vill nämna... Ja jag ska då aldrig bli en sådan dålig mamma... aldrig, är glad i detta fall att jag brås på mamma :P  eller mormor kanske närmare sagt...

Haha ikväll fick jag världens sötaste och mest komiska kommentar, eller fråga rättare sagt... "Har du storlek 34 på byxor?" Snälla lilla vän!!! Antar att jag får känna mig smickrad men tyvärr måste jag säga att så inte är fallet. Att du inte har koll på storlekar det är ju tydligt haha... 34 haha.. prova några steg till vännen så börjar vi snacka nära ;) Och vet att du inte menade nåt illa med frågan, därför jag kan skratta och le åt tanken på det hela.... Du är så söt... men lost.

Annars har det varit en bra dag, hyresvärden kommer imorrn och fixar proppen under diskbänken... kvällen har varit mkt trevlig och nu ska ja ta och sussa och förhoppningsvis drömma vackra drömmar :)

In school

Sitter på skolan och känner mig bara allmänt less, och fattar eg inte varför jag är här för gör absolut ingen nytta... känns bara bra på nåt vis att sitta här istället för hemma... att bara vara bland folk och 3 vänner. Har läst igenom den uppsats jag ska läsa igenom tills på torsdag, den fick en ju på väldigt bra humör eftersom den är så himla mkt bättre än våran... men men... Datasalen är full, finns några intressanta objekt att studera framför mig men inte äre mkt mer än så... Hjärnan går för första gången på några dar inte på högvarv, tror den är less den också på att tänka så mycket. Den har kanske kommit fram till att det spelar ingen roll hur mycket jag tänker och grubblar, jag kommer aldrig komma fram till ett svar i vilket fall. Känner mig bara upphängd och nersläppt...

Vakna



"Vakna upp
och stärk det som finns kvar
och som var nära att dö..."

Klappat och klart

Wiiee, Madde å jag klarade omtentan! Såå jävla gött!! Trodde verkligen inte att vi skulle klara den, utan få tillbaka den och göra om ännu mer, men tydligen så dög den åt härskapet :) eller så orkade de inte ta oss en vända till utan godkände ändå :P Gud så skönt å kunna gå vidare och fokusera på kommande juridiktenta... den måste jag bara klara, vill inte ha en omtenta på den... men känner ändå att jag har ganska bra koll på min lagbok så det borde kanske gå med lite vilja och tur. Beror helt på vad lärarna är på för humör när de gör frågorna :P

Är hemma hos mamma idag, Rolf är så snäll... innan han kom hem från jobbet så städade jag ur bilen osv. å nu tvättar han och polerar den, dessutom byter han till sommardäck :) Så det är jättesnällt gjort av honom måste jag säga.

Nä så idag har varit en bra dag, bättre än på länge... vet inte om det beror på det fina vädret eller vad det är men på nåt sätt känns det lite lättare att andas...

Headspin

Åh Gud alltså mitt huvud går på högvarv, det är såå jobbigt! Det värsta är att jag inte kommer fram till något, ena stunden känns det si och i andra så... vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta. Aja, det löser sig väl med tiden antar jag... bara att ta en dag i taget å se. Det hela är så svårt att beskriva, är väldigt förvirrad måste jag säga... som om jag inte är det annars hehe... detta gjorde ju inte saken bättre så att säga. Kommentarer som "Du är aldrig nöjd" stämmer kanske, inte vet jag... analytisk, rädd och pessimist kanske stämmer bättre, även om jag inte vill vara det så är jag det, och jag är väldigt less på det. Önskar ibland att jag hade ett annat bagage med mig, men tyvärr så kan man ju inte ändra på det... man är ju den man är, och visst kan väl välja till viss del vad man gör med det bagaget, men vissa saker finns bara där och har påverkat dig till den grad att det är en del av dig. Frågan är bara vad det är jag är rädd för... eller jo jag vet igentligen men ska jag vara rädd för det hela livet så kommer det inte bli ett särskilt roligt liv. Nä så vi får se helt enkelt... finns inget enkelt svar på det hela... kan liksom inte göra nåt "bara för att" men samtidigt vill jag leva lite... men åh, blir tokig på det här. BLÄ!!! Men jag kan ju säga som så, jag har överraskat mig själv stort ... verkligen ;)

Städtant...

Har nyss kommit hem från Sawmyas födelsedagsfirande... det var roligt även om det fanns sämre inslag, tror jag Maria och Therese ska få börja kalla oss för städtanter, för så kändes det verkligen när vi stod och slet för att få lokalen städad. Men med lite förenad styrka och en snäll pojkvän till Therese så lyckades vi lämna lokalen med alla grejor och en Sawmya. Det är lustigt det där, så fort folk råkar uppfatta ordet städning så är alla som bortblåsta på ett eller annat sätt, även de som lovat att hjälpa till. Men men... det är ju bara bevis på vilka som kan ta ansvar och inte. Samvetet tycker man ju åtminstone borde få sig en stöt... Att bara lämna sina kompisar för att dra ut på krogen medans de blir kvar och får ta reda på all skit, med en undran om vart en del tog vägen...

Men men tack för all hjälp Therese som inte ens skulle vara där! utan dig hade Maria och jag slitit ihjäl oss.

Nä ska gå och lägga mig nu, dagen har var lång och innehållsrik... och just nu har jag en jävla huvudvärk som vägrar släppa...

I don't know what to do anymore...

Kind of funny...

Dagen har varit upp och ner måste jag säga, har städat och tvättat. Alla kläder är i princip på tork, men ska ha torrt två plagg men tumlaren jag använder för första gången verkar inte funka direkt bra, har kört om den två gånger nu och kläderna blir inte nämnvärt torra... va fan ska jag ta på mig annars??? bara till att vänta ut den förbaskade tumlaren...suck.

Har fått påpekat för mig idag att jag aldrig erkänner när jag gör fel... och att jag sårar folk utan att jag vet om det. Har funderat på det ett bra tag nu, analyserat som vanligt...suck. Och måste säga att jag har inte haft en aning om att folk känt så... det är en himla synd att de inte säger till mig när de nu blir ledsna eller sårade av nåt jag sagt eller gjort, för jag har helt ärligt inte haft en aning. Det är ju bättre att säga det så att jag har en chans att be om ursäkt, än att jag ska få höra det senare, hur dålig människa får inte det en å känna sig? Om jag sagt eller gjort nåt som sårat nån av er så är jag väldigt ledsen för det... det har aldrig varit min mening. Jag kan erkänna när jag gör fel, men det är förutsatt att jag får veta att jag gjort fel... och visst kan jag känna också när jag gjort nåt fel, då får man ju den där magkänslan och samvetet kommer å knackar på, men ibland så har man faktiskt ingen aning...

Sen kommer frågan, vem ska jag sätta i första rum? mig eller dig... du tycker säkert att jag ska välja dig men om jag skulle säga att jag skulle vilja att du sätter mig i första hand? vad skulle du svara då?

Är less... orkar snart inge mer...
a mad world it is, and I find it kind of funny and  I find it kind of sad.........

Mad World


Helvetet på jorden...

Uppsatsen blev klar idag vilket var jätteskönt :) Med andra ord så är jag ledig imorrn vilket känns ännu skönare, ledig = sovmorgon ;) Så dagen har gått till att få den klar och måste säga att det faktiskt var roligt att skriva med någon som man inte skrivit med förut, och knappt pratat med. Tycker vi har fått till en bra uppsats med tanke på att den bara fick vara 4 sidor. Nu ska vi bara se till att få den inlämnad på Cambro också...

På eftermiddagen for jag hem på besök, mamma fyllde år idag så var där och käkade middag och tårta :) OCH hon blev jätteglad över biljetterna till Tomas Ledin i sommar, helt klart värt pengarna för att få se hennes min.
Som tack fick jag med mig en massa mat hem att ha i frysen, vilket var jättebra såhär i mitten på månaden när pengarna tryter... betalade verkstaden idag... det sved...suck. Men vart inte såå farligt dyrt ändå, hade kunnat vara mycket värre.

När jag kom hem är det nån jävel som har parkerat på min parkering, en himla tur för ägaren att det var en likadan Opel som jag annars hade en fin ripa prytt huven när han/hon kom ut. Nu var jag så snäll att jag ställde mig på ett annat ställe... fan skulle ha parkerat in jäveln...

Och ont i ryggen har jag, vet inte varför... tror det var för att vi satt ute igår och blev kalla eller nåt. Så himla farligt den här årstiden, lär mig aldrig att inte klä av mig för tidigt osv. så det straffar sig antar jag. Igår kväll trodde jag att jag fått ryggskott eller nåt, kunde knappt röra mig... fick ställa mig på knä i köket och fundera på hur jag skulle ta mig därifrån, hur jag än gjorde så vare som nån satte en kniv i svanken på mig och spred smärtan uppåt... men tog mig upp och till sängen iaf och idag känns det bättre men långt ifrån bra. Så är på en sånt härligt humör, som en klimakteriekärring... Har känt flera gånger under dagen hur jag skulle kunna explodera, så har varit tvungen att dra mig undan för minsta lilla... orkar inte med nå tjafs å bråk.

Och jag vet att jag gjort någon besviken idag, det vet jag men jag är såå less på att hela tiden göra saker för andras skull, för att de ska må bra och ha roligt. Jag då?? När ska jag få må bra och ha roligt??? nån som funderar på det? Nä skulle inte tro det va... Jag grubblar och försöker lösa allas problem inklusive mina egna och jag ligger sömlös på nätterna.... självvalt säger ni, jo mkt möjligt men hur fan slutar man bry sig om andra då??? nån som kan svara? vill gärna veta. Nä alla ska bara ha, ha och åter ha i denna värld och det står mig upp i halsen! Och jag ger, ger och åter ger... Ett lätt offer...

"Nu handlar det inte om dig..." Nä när fan gör det det igentligen? Och jag förstår, jag förstår mer än du tror... du har ingen aning och ingen rätt att uttala dig om saken för du vet inte mer än vad jag berättat, å det är långt ifrån allt. Jag vet mycket väl att det är förbannat svårt, det är det enda jag upplevt... så kom inte och påstå att jag inte vet. Jag är inte någon nybörjare på att ha krossat hjärta... och tro mig det gör lika ont varenda jävla gång, get used to it... Jag vet hur ont det gör, hur varje hjärtslag känns som det sista, hur man velar, hur man gråter, hur man känner sig värdelös, hur man tror att det aldrig kommer bli bra igen, hur man hatar, hur man älskar och hur jävla lätt det är att falla tillbaka till att tycka om personen. Jag vet... och jag är ledsen att behöver säga det men det är så det är. Välkommen till helvetet på jorden, att vara kär, olyckligt kär och allt mitt emellan...

Nä måste ge mig nu innan jag skäller ut hela världen och exploderar.... god natt alla!



Älskar dig ändå...


Not enough...

Hur kommer det sig att jag alltid känner mig otillräcklig?? spelar ingen roll vad jag gör, känns ändå som att jag inte räcker till. Vill så mycket, men det blir så lite... vill så väl men det blir så fel... Innerst inne så vet jag att jag gör allt det jag kan, allt det jag förmår. Men är det jag eller andra som har för höga förväntningar på mig? Jag vet faktiskt inte... det är nog både och kanske... Ibland känns det som att jag tar ett steg framåt för att sedan ta två bakåt... och ibland står jag bara helt stilla. Det dumma är att jag ifrågasätter mig själv, här går jag och läser till Socionom och ska hjälpa andra. Är det lämpligt när man inte ens kan hjälpa sig själv? Men det är ju det här jag har drömt om och strävat efter och har snart klarat av ett år, att kasta bort det känns som förbannat dumt. Så skam den som ger sig antar jag...

Och är det nåt jag aldrig lär mig så är det att inte ha förväntningar, även om jag intalar mig själv att jag inte har det så har jag det ändå, å varje gång så blir jag lika besviken... fattar inte hur jag kan vara så dum. Borde veta bättre....

Vad och Varför...

Vad är det som gör att människor kan vara så grymma mot varandra?
behandla varandra som om den andre vore en litet kryp utan känslor...

Varför kan vi inte få vara som vi vill och bli älskade för de vi är?
vi förväntar oss perfektion i en värld där det inte finns något sådant...

Vad är det som gör att vissa tror att de har rätten att döma?
när det är så otroligt farligt att kasta sten i glashus...

Varför kan vi inte helt enkelt bara acceptera att vi är olika?
inte ens tvillingar är ju stöpta i exakt samma form...

Ja frågorna är många så ta dig en funderare,
fundera på hur du behandlar andra människor...


PowerPoint we like :)

Jaha så var skolan igång igen då med ännu ett seminarium, det sista tack och lov dock. Våran grupp klara oss hyffsat, särskilt mer vår fina powerpoint presentation :) Haha fatta va de andra måste vara less på våra redovisningar, men det är faktiskt roligt att påta ihop en power point, blir så mkt finare, tycker ni inte?? ;) Iaf så trodde vi att vi skulle få sluta tidigare idag, särskilt när alla grupper sagt sitt då klockan var kvart i elva, men inte då... kvart över elva så sa hon "Nu tar vi en paus"  och jag diggade verkligen Leffes kommentar "Har vi så mkt mer att gå igenom?" eller nåt liknade var det iaf... haha han sa vad precis alla andra i rummet tänkte, förutom läraren då :P

Efter seminariumet käkade jag lunch med Madde, å måste säga att det var förvånansvärt tyst... som om det fattades nån eller några, sen kom vi på att det var för att inte Maria eller Micke var där och höll låda ;) Tur nog så kommer de hem ikväll... så imorrn är allt tillbaka till det vanliga. Hehe ganska så lustigt, den ene sitter på bussen ner från vinterland och den andra på väg upp från sommarland, den ene i päls och den andre i shorts :P osså hamnar de nånstans i skärselden där det varken är vinter eller vår... fast dock mer åt vår, självklart. Igår och idag har varit underbara med en massa värme och sol, är så skönt när gatorna torkat upp... längtar tills de borstar bort allt grus, är så obehagligt att gå på.

Undrar hur jag ska hinna allt denna vecka, stressar upp mig i onödan jag vet. Men det finns saker som jag nog måste lägga åt sidan, både pågrund av tid och pengar, har knappt råd att tanka bilen eller handla mat... suck sista 2 veckorna innan "löning" är alltid jobbiga... måste bli bättre på att planera inköp osv. Det viktigaste just nu är iaf att vi får vår uppsats klar så att man kan njuta av helgen någorlunda. Hehe tog typ 1,5 timme att bestämma ämne, vilket blev sexuella övergrepp mot barn, den rättsliga hanteringen. Så vi får se hur det går med allt.... en dag i taget.

LESS

 Vet igentligen inte vad jag ska skriva... har inte haft en speciellt bra påsk, inte för att jag tar så stort på påsken men ändå... har käkat påskmat, godis och allt annat som man ska göra, men thats it. Har haft tankarna på helt andra saker, saker som inte släpper taget om mig... De enda ord jag kan komma på för att beskriva allt det är LESS, UPPGIVEN och åter igen LESS. Jag skulle verkligen bara vilja ta en rejäl timeout, försvinna bort ett tag, stänga av mobilen och slappna av. Inte vara i närheten av nånting som kan skapa mer oro än vad som redan finns. En chans för att komma ikapp sig själv så att säga och bara göra sånt som jag blir glad av. Men då är ju frågan när man ska ha tid till detta, och hur man ska ha råd... så det är ju bara att glömma med andra ord för jag har inget av dem, ingen tid och inga pengar...suck.

Måste fortsätta skriva på reflektionen till skolan... imorrn börjar skiten igen, och jag har en känsla av att närmsta tiden kommer bli otroligt hektiskt och inge rolig alls. Får se hur mkt man pallar... känns som om I'm living on the edge. Klarar inte av nå mer nederlag just nu... jag har nog på min tallrik som det är, med råge. Ibland kan jag känna mig som ett litet barn, eller rättare sagt lusten att få vara ett igen. Få lägga sig ner på golvet, sparka och skrika "Jag vill inte vara med mer om det ska vara så här!!!" och sedan får man som man vill efter ett tags gnällande och allt blir bra. Men det är bara en dröm, det blir inte bra... inget skulle bli bättre av det, för detta handlar inte om en godispåse eller vem som ska leka med vilken barbiedocka.... dessutom finns det ingen som skulle kunna ge mig det jag vill ha... så whats the point?

Varför skriver jag aldrig om nåt glatt???? låter bara som att mitt liv är endast skit, så är det inte. Det är bara så förbannat svårt att tänka på det som är bra när det dåliga tar över hand...

Saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar...............

So sorry...

Tumultartad natt på soffan nere in the old room... sov knappt en blund på hela natten, så där låg jag å vred mig varv efter varv, efter varv med telefonen i handen. Fick höra saker jag inte skulle eller ville höra, saker som fick mig att gråta. Och jag kommer aldrig att kunna förlåta mig själv, men vem hade kunnat ana att det skulle gå som det gick... Därför har denna dagen gått åt till att ta igen sömnen, sova, sova och åter sova och bara slippa verkligheten.

Har färgat håret dock, vilket behövdes med tanke på den ljusa utväxt som blivit och den dassiga färgen... inte för att det får mig att känna mig speciellt mkt bättre angående håret... varenda gång jag dushar skulle jag vilja gråta, fatta hur det känns att kunna dra handen genom håret och ha en MASSA hårstrån i handen, det är inte kul alls. Känns som om jag kommer att bli flintis snart... å jag vet inte vad jag ska göra åt det mer, har prövat allt så nu ska jag beställa en tid hos läkaren så de får kolla upp vad det är, om jag har nån brist på nånting eller vad. Mitt tjocka fina hår är inte länge tjockt och fint, utan tunt och livlöst... ni skrattar säkert när ni läser det, det är inte så konstigt för jag har faktiskt mkt hår att ta av, vilken är en himla tur för annars hade jag redan haft flint, men för mig är det en pest och pina, känner mig som en levande rya matta... hår tamefan överallt, så äckligt...

Så som ni hör är positiva Sandra på G igen.... as usual :P




Never ever....

Så mycket som känns förvirrande just nu, ungefär som att det brukar vara nåt annat då här hos mig :P Är alltid förvirrad känns det som, det finns alltid saker att tänka på. Men nuförtiden känns det som att det är det enda jag gör... Jag gillar inte känslan av att inte vart jag har MIG, vad tycker och vad jag känner. Känslorna bara väller över mig och byter riktning fort som attans och jag vet varken ut eller in. Så myckert som är oklart i vissa ärenden, så många frågor så få svar. Så många känslor som inte går att sätta ord på. Det finns något outtalat, något som jag inte kan förklara, något som gör mig väldigt förvirrad. Känslor som jag inte vet vart det kommer ifrån eller vad jag ska göra med dem... glömma dem hade varit att föredragit men det vet jag sedan tidigare att glömma, det ordet finns inte när det gäller det man känner. Hur man kan fantisera och drömma om saker som borde vara förbjudet... och som aldrig får ske, det övergår mitt förstånd. Men ändå så händer det... om och om igen och jag fattar inte varför! Brukar säga att det är bra att prata om känslor man har, men tror att jag ska hålla tyst denna gång, det skulle bara ställa till med elände... detta får aldrig någonsin lämna mina läppar.

Dit gåta håller gåta....

Jag håller ditt huvud,

Jag håller ditt huvud i mina händer,
som du håller mitt hjärta i din ömhet.

Så som allt hålls och blir

hållet av något annat än sig självt,

Så som havet lyfter en sten till sina stränder,
som trädet håller höstens mogna frukter,
som klotet lyfts genom klotens rum.

Så hålls vi bägge av något

Och lyfts

Dit gåta håller gåta i sin hand...


Tom peng pung...

Jaha nu var man ännu fattigare än vad man var tidigare under veckan... man tycker att det är så billigt, men många bäckar små liksom blir en stor summa... men visst man får ju mkt för pengarna men ändå... det är så lätt att köpa "bara för att" men nu har jag laddat upp med panelvagnar så det räcker och blir över :P även införskaffat nålar så jag kan lägga upp de långa asen till gardiner. Så antar att det bara är att sätta igång... eller kanske man ska ta sig en lur först, eller kanske äta nåt. Svårt beslut.... vore skönt att få klart det så att man har kvällen fri till att bara slappa. Eller slappa förresten, måste ju borsta av kvasten som står i hörnet, hämta katta i Bjästa och sedan fara till Blåkulla, kanske kunde va roligt å ta en sväng om med Mr. Devil himself ;) Aja får se om jag orkar... häxa eller inte, gardinerna ska banne mig upp iaf.

Vilken dag...

Det har varit en sån där rolig dag när allt har ta mig fan jävlats... eller på nåt vis gått på tok. Har iaf storstädat idag, påskstädat som vissa kallar det... gick bra och den nya moppen funkade rikigt bra faktiskt. Var på vårdcentralen kl 3, kom inte in förens efter en kvart över... hon hade typ glömt bort tiden. Där gick det åt skogen, men det var som väntat... sen for jag hem å käkade middag hos mamma o dom. Surkatten bara blängde på mig när jag ville komma och gosa...suck. Han kanske inte känner igen mig eller nåt... Skulle ha ta gå på en skarvsladd, hittade den efter många om och men... sedan letade jag två skruvmejslar eftersom jag kom på på förmiddagen när jag tagit ner mina gamla gardinstänger att jag inte hade nån skruvmejsel överhuvudtaget... och till detta behövde jag både en stjärn och en vanlig. For hem och handlade på Lidl där finnen o Madde slöt upp och vi for hem till mig. Snäll som de var erbjöd de sig att hjälpa till med gardinerna vilket jag tänkt fixa imorrn... vi skulle nog aldrig ha börjat. För det första så var gardinerstängerna inlindade i 100 ton plast, skruvarna var trög att skruva i väggen, av betong! Strykjärnet åkte fram för första gånge, tog ett bra tag och lusta ut hur det funkade... sedan inser vi att det finns för få gardinvagnar, du vet sådana där man använder till panelgardiner... så nu ser det lagom lustigt ut i fönstret. Sen funderade jag på om min kamera gått sönder för den ville inte starta, visade sig efter många om och men och svordomar att batterierna var slut...

Ja vilken dag... hej o hå, men detta blev ju en anledning för oss Dollarsfan att ta en snabbtripp imorrn till Kramfors och införskaffa fler gardinvagnar :P

Lämnad kvar...

Och äntligen är det "påsklov" och den förbannade omtentan är inskickad... får se vad det blir för resultat av det hela... vi har gjort så gott vi kunnat me å komplettera... det är fan inte lätt inte.

Och alla sticker typ hem över påsk, känns som om vi som bor här i Övik blir övergivna... även om man inte umgås med alla i klassen, långt ifrån så känns det ändå tomt då det är lov. Fattar inte varför... sommaren kommer att bli hemsk, särskilt utan 2 av mina gullungar... Finnen drar norr vilket inte är så överaskande, hon ska hem till Haparanda och den karga vildmarken... surra finska och slita arslet av sig i nån butik som säljer hajksaker. Den andre han drar söder till nån håla han kallar för hem som heter Linköping och där ska han terrorisera sin chef och väcka dementa gamlingar på natten för å ge dem sömntabletter. Nä det blir bara Madde å jag kvar här, hehe inte riktigt men ni fattar. Vi ska böja ryggen och torka gamlingar i baken hela dagarna ;) Hehe tyckte det var en sån bra kommentar "Torka gamlingar i baken hela dagarna??? Sitter DU på toa hela dagen kanske?" Sen ska vi svettas ihjäl för att nån gamling tycker att det drar så förbaskat kallt när man öppnar fönstret och det är 25 grader varmt ute... inte ens får man ha toadörren öppen när man duschar dem....suck. Bara till å byta kläder efteråt... man känner sig sååå fräsch kan ja ju säga!!! Hur ska jag klara sommaren....

Nä ska man ta å kolla om tvättmaskinen är klar kanske... är såå inspirerad. Städningen tar jag imorrn..


Sometimes U just gotta...

Det var skönt att bara sticka ifrån allt idag och göra nåt annat, skönt att komma iväg från Övik en stund och få se nåt annat än en vägg, dataskärm eller tv-skärm. Visserligen hade det behövts både städa, diskas och tvättats här hemma men hur roligt är det på en skala när man kan shoppa loss på Dollars och IKEA?? Inte speciellt... så valet var inte så svårt när jag fick frågan. Och visst, borde hålla i pengarna men är såå less på det och jag tyckte att jag faktiskt att jag hade rätt att unna mig några saker idag, faktiskt rätt vettiga som nya gardiner, gardinstänger, hylla och lampa. + då en massa annat också ;) men höll mig under 700 så inte alls farligt för allt jag fick för dem. Dessutom var det roligt att spendera dagen tillsammans med endast en person... oftast är vi ju fler. Och jag vet att det finns de som är väldigt avundsjuka och gärna vill få uppmärksamheten under tiden men det handlar inte om att jag överger den ena för den andra eller så för jag kommer ju faktiskt tillbaka, inte precis som om jag rymt för gott... ibland måste man bara göra saker för sig själv utan att tänka på vad alla andra ska tycka.

Men måste verkligen ta itu med städningen här hemma nån dag... ta en rejäl genomgång av allt för tycker det luktar surt här och vet inte varför, har kollat igenom allt som jag kan tänka mig men ändå inte hittat nåt. Måste vara avloppet eller nåt... sååå kul, känns verkligen fräscht. Not!! Men men... köpte ju ny mopp idag också så... får väl lov att inviga den :P

Funderar även på vad jag ska hitta på till mamma i födelsedagspresent, hon fyller år nästa vecka... har sån lust å köpa 2 biljetter till Tomas Ledin i sommar eftersom jag vet att han har varit hennes idol genom alla tider, men det ska ju vara så förbaskat dyrt... hm... överläggningarna fortsätter. Får dåligt samvete för att för hade jag struntat i att köpa allt jag gjort idag hade jag ju haft pengarna till biljetterna. Vilket jag har nu också ämdå men ni förstår vad jag menar...suck.


I min hand...

Dagen har spenderats mestadels i sängen... så jävla skönt. Eller åtminstone tills det var nån som skulle ha upp en...suck. Och kl 13 bar det iväg till bibblan... andra hemmet för oss elever känns det som. Trodde det säkert skulle vara smockfullt av oss där men faktiskt inte, var typ bara jag och Madde :P Hursomhelst var det skönt att få komma igång med helvetet till kompletteringar på tentajäveln. Bara det att vi inte har en aning om vad vi surrar om känns det som, och noll koll på vad det är vi ska tillföra till den. Och man blir bara mer och mer irreterad när man ser hur de har rättat som när man jämför med andras tentor, vilket man inte ska göra men ändå... Vi kan ha fått samma poäng som en annan grupp men de har mkt mer påpekningar än vi på den frågan, så vart går gränsen liksom? Aja skitsamma, bara till att bita ihop och göra skiten...suck.

Bakslag igår igen, är sååå less på snö så jag kräks snart!!! Jag vill ha vår och värme... JAG behöver det. Känns som om jag går runt, runt i samma banor hela tiden och irriterar mig på saker. Behöver förändring och jag vet att jag alltid mår bättre på våren... Nu sitter det ju inte bara i våren, det sitter mkt i mig själv... det vet jag. Men det är bara svårt... inget känns roligt, känner ingen glädje för nåt. Skrattar och ler självklart, det är liksom inte det jag menar... det är svårt å beskriva det, det bästa jag kan komma å tänka på är att det känns som en sorg i bröstet på nåt vis. Men det är svårt å få andra att förstå... att jag just nu bara behöver närhet, lung och ro och bara få vara och inte gå på i 110. Den dagen kommer aldrig att komma...


Törnar river och minnen svider,
rispar det hjärta som jag håller i min hand...









 


Incomplete...



Yes its true, jag har varit ett Backstreet Boys fan en gång i tiden... hörde denna låt igår och det förde mig tillbaka i minnet till saker som jag inte ska nämna här. Men av alla låtar de gjort så tycker jag nog denna är en av de bästa...

"All I'm going to be is..."

No one knows..

Allt känns så drygt och jobbigt just nu... vet inte hur jag ska orka hantera allt. Vi hade tentagenomgång idag iaf av den där förbannade tentan som 29 inte har klarat av 37... det jävliga är att alla typ ligger på gränsen, att det bara fattas nåt poäng på varje fråga. Men min fråga är att om alla ligger på typ 5 p av 10, vad fan ska man göra för att få fullpott??? och en del lärares bedömning är ju fan tragisk, små saker att haka upp sig på och till ex rätta till orden "är tack vare" till "beror på" det har ju för fan samma betydelse!! eller? Och i en fråga har vi fått påbackning om att vi inte använta nog med referenser, vi hade 8 st! det är väl inte lite? Ja jag blir inte klok, och inte blev man nå klokare när vi fick ställa frågor till henne om vad det var vi skulle tillföra... men tyckte faktiskt lite synd om denna lärare, här kommer vi 29 arga bin och lägger över allt på henne även fast det inte bara är hon som har rättat tentan. Och denna lärare är annars, hur ska man förklara henne... bräcklig, får man ett intryck av och att hon tar allt personligt. Så tror hon hade en jobbig dag. Men men... tycker vi har rätt att ifrågasätta varför 29 st fått underkänt. Nä så man vet ju vad man har att göra i helgen iaf...suck.

Sen dessa seminarieuppgifter är fan inte roliga och väldigt orättvist fördelade... det är ungefär som om de tror att de har med proffs att göra. Det är vi inte kan jag avslöja! Inte ett dugg... åh juridiken står mig upp i halsen... kvävs fan snart.
tack och lov är det snart påsk... å lite ledighet förhoppningsvis...

Men en ganska bra grej hände idag ändå, fick mitt från Skatteverket och till min förvåning fick jag pengar tillbaka på skatten! det var inte speciellt mycket men ändå, trodde säkert att jag skulle få bakskatt på flera tusen eftersom jag jobbade så mkt förra sommaren. Men tydligen inte så det är jag otroligt glad över :)

Och tack för en trevlig tjejkväll å middag! goungar... har alltid roligt med er :)




"No one knows what it's like..."

Till dig...

När sorgen blir för tung
och hjärtat gör för ont,
försök hitta den där styrkan
som finns i alla personers inre

Men gråt om du vill gråta
och skrik om du vill skrika,
Förbanna Gud om du vill
han kommer ändå gå där bredvid.

Låt dina tårar rinna
från de ögon som brukar tindra,
De kommer att göra det igen
när sorgen lättat på greppet.

Var inte rädd för att åter skratta
livet det kommer att gå vidare,
I minnet ditt han alltid lever
och i hjärtat alltid består.

Men medans allt är som värst
kom ihåg oss som finns kvar,
Vi finns här för dig vännen
vare sig det är natt eller dag.



RSS 2.0