DET ÅSKAR NÅ UTAV H*VETE JUST NU!!! och här sitter vi i mörkret av nån anledning... jag tror att L tror att man inte kan ha några lampor på när det åskar och jag ids inte lyfta på arslet för att tända några heller... så tvn den är avstängd trots att BB började för 20 min sedan... tur jag kan titta på avsnittet imorrn :) Det som grämer mig mer är att vi höll på att se på Änglagård 3 och det är typ 10 min kvar av filmen. Men måste ändå medge att åska är mysigt, det är tur man inte är rädd... det måste bara jobbigt för just nu går det rätt så hårt och det mullrar i tätt föld efter blixtarna. Det är ett ganska häftigt naturfenomen enligt mig, åska... det är mäktigt och man känner sig ganska så liten i världen. Hoppas i alla fall att åskan kommer med värmen för det är på tiden verkligen...

Shit snart är batteriet dött på datorn... aja sov gott alla, det är väl bara till å gå och lägga sig antar jag och gosa med katten som inte alla verkar tycka om detta mullrande :/

Då var helgen över för denna gång, en ganska så fullspäckad helg har det varit... det började på fredag med att vi i ett inte allt för fint väder grillade hos Lisa o Anna, varmare väder hade det ju kunnat vara med tanke på att det blev ånga när man andades ut där vi stod på balkongen. Men grillen fick ett bra betyg och sällskapet lika så :) Sen efter vi sagt adjö så bar det av mot Bjästa för att vara Hus o Kattvakt åt mamma och dom som var i Sollefteå hela helgen med husvagnen. På lördagen blev det till att tvätta, fara och mata den egna katten och sedan tittade vi in på en kaffe hos Johanna, nu dricker ju inte jag kaffe men kan ju säga att vi tittade in på ett glas dricka och en kaka, det låter lite fjantigt. Men faktum är att jag kommer ALDRIG att lära mig att dricka kaffe, jag är och kommer att förbli en saftälskare... Te går också hyffsat bra, men bara om jag måste :P

På söndagen överraskade jag mamma med en bakad tårta när de kom hem, jag tror att den uppskattades :) Sen var vi på middag hos Ls familj och uppvaktade hans mamma också... så som sagt, det har varit en ganska så trevlig helg, sådana kan man ha flera av :)

Som jag misstänkte så är det ingen fara med min knöl, den sitter kvar och får sitta där tills (om) den börjar att ställa till mer problem, alltså typ blir inflammerad och svullen osv. Med andra ord är det en helt ofarlig talgkörtelcysta, typ som en fettknöl där poren är igenstängd så att talget, ursch hatar det ordet... kommer inte ut någonstans och då fortsätter det bildas under huden. En himla tur att den sitter på ett sånt ställe där den inte syns speciellt mkt, man ser den inte ens med blotta ögat utan man måste klämma och känna för att uppfatta den. Nä så det var skönt, min oro är obefogad över att det skulle vara nåt värre... men som sagt till alla där ute, hittar ni en knöl, kolla upp den! Många väntar allt för länge. Skulle det vara något värre så är det såå mycket bättre förutsättningar ju tidigare den kollas upp och kan behandlas. Många gånger tänker man, näe jag är för ung för att ha cancer, typ bröstcancer får ju bara dem som är medelålders och uppåt, men så är det inte! Så det är bättre att kolla en gång för mycket än en gång för lite, det kan rädda ditt liv.

Näe nu ska jag ta och städa trappuppgången, till min lycka är den min månad och än har jag inte gjort så mkt så det är väl dags nu såhär i slutet av månaden :P

Ska iväg till vårdcentralen snart och måste säga att jag är rätt så nervös... ibland tror jag verkligen att jag lider av lite hypokondri för så fort jag har ett symtom på en sjukdom eller nåt så har jag den. Självklart så är det ju oftast inte så och jag springer sällan till VC i onödan, det är bara det att tankarna finns där några timmar och sedan har jag glömt bort det hela och symtomen är borta på nån dag :P Men denna gång gäller det en knöl, och knölar gillar nog ingen... denna sitter i nacken och jag anser att knölar ska man alltid kolla upp så jag bokade tid förra veckan, det roliga är ju att knölen inte är lika öm som förra veckan när jag ringde dit. Så är det ju alltid... när man väl kommer till läkaren då gör saker inte lika ont längre osv. osv. Men knölen är ändå kvar så tänkte att det är lika bra att kolla upp den så slipper jag oroa mig i onödan om det bara är en fettknöl eller en inflammerad körtel, vilket det troligtvis är... Men ändå, tänk om han tänker skära i den... uscha. Men men bara till att bita ihop och visa sig vara en duktig flicka ;)

Ja som ni ser så är det ny vecka och jorden har inte gått under, tänka sig va... vi får vara med ett tag till :) Helgen har iaf varit bra och det införskaffades två par nya skor nere i Svall... det hade blivit tre men det var nån som satte stopp för mina planer, lika bra väl det då jag får helt mani när jag står där och ska välja skor. Men kom hem med ett par svarta sandaletter som var riktigt sköna och ett par kilklackade finare saker. Så nöjd är jag för ett tag ;)

Dagen den har spenderats på skolan med den sista uppgiften innan sommarlovet och ja, jag börjar faktiskt känna lukten av sommarlov då det endast är finslipningen kvar imorrn. Och det känns UNDERBART!! äntligen lååångledigt tills det är dags för lite jobb. Jag hoppas verkligen på bra väder de kommande månaderna, det vore sugigt om det blev en regnsommar, det vill jag verkligen inte ha. Så det är bara att hoppas på det bästa och försöka att ta vara på ledigheten :)

Det sägs av vissa att jorden skall gå under imorrn lördagen den 20e maj. Är detta något man ska tro på och ta på största allvar? Nja, alltså jag gör det inte. Min tanke är att jag ska shoppa skor imorrn nere i Sundsvall för jag behöver verkligen nya sommarskor, och f*n ta den som orsakar att jorden går under då....särskilt med alla fina skor de har på Skopunkten. Men om vi för en stund skulle låtsas att så vore fallet, att jorden faktiskt kommer att gå under imorrn. Vad skulle man då göra sista dygnet i livet? Vad skulle man ångra och vad skulle man ta sig tid och uppskatta?

Jag skulle ångra att jag inte sagt vad jag tyckt och tänkt vid vissa situationer, att jag inte vågat ta för mig mer av livet och att jag låtit mig hata mig själv så många år. Det är något jag ångrar grymt... att jag inte sagt till dem som betyder så mycket för mig hur mycket jag uppskattar dem och att jag inte sagt till dem som sårat mig hur mycket de gjort mig ledsen. Jag har kommit på att jag bär runt på mycket ilska, jo du hörde rätt. Jag som alltid är så glad och positiv... jag tror att det är dags att förlåta, förlåta det som varit och förlåta mig själv. Men det är svårt...otroligt svårt. Detta är nog något som jag måste göra även om inte jorden går under imorgon... Vi människor säger sällan vad vi egentligen tycker, tänker och känner. Jag vet inte riktigt vad det är vi är rädda för... vi bär kanske på en rädsla för besvikelse kanske... Som t.ex. när man tycker om en person väldigt, väldigt mycket men vet att det aldrig kommer att kunna bli något mer än vänskap, då drar man sig för att berätta detta för personen för man är så rädd för att det ska förstöra den vänskap som redan finns. Det är synd, för egentligen tycker jag att alla förtjänar att höra att man är omtyckt och kanske till och med älskad... vi håller tyst om alldeles för mycket som kärlek, vänskap, sorg, hat, ilska och besvikelse.

Så jag vet vad jag skulle göra om jorden går under imorrn, jag skulle försöka se till att alla i närheten av mig vet vad de betyder för mig... och sedan skulle jag framförallt försöka att förlåta, förlåta alla som gjort mig ont och främst mig själv. Och går inte jorden imorrn så ska jag försöka att se till allt detta ändå... på nåt vis, någon dag...förhoppningsvis.

Då man tänker "Gud va skönt med en hel slappardag" så kommer ändå den där rastlösheten smygandes på en och det irriterar mig. Men vet inte vad jag vill göra, för jag har varken bil eller pengar till att göra nåt. Skulle kunna he ut mig på promenad eller cykeltur men det är inte heller riktigt lockande... även fast jag borde. Har i alla fall ringt chefen och bett om löneförhöjning inför sommaren. En ökning med 3 kronor i timmen blev det... är då glad över att jag snart är klar socionom och förhoppningsvis får ett jobb som ger lite mer. Min förväntan är då minst en 22000 när jag kommer ut i arbete... men men tills dess får jag väl vara nöjd, det är åtminstone mer än vad jag får i äldrevården och dessutom gillar jag ju jobbet mycket :)

Sitter och tittar ut på björkarna utanför fönstret... kan inte fatta att de är som gott utslagna och träden inte längre är kala, det är lustigt man märker liksom aldrig riktigt övergången, det som bara händer och vips så är det sommar och sedan är det höst... det gäller att ta vara på dagarna, det känns som om denna sommar bara kommer att springa förbi... sista sommarlovet troligtvis för alltid. Känns lite sorgligt men ändå bra... jag går in i en ny era nästa år...

Har nyss kommit in från en långpromenad, innan höll jag nästan på att övertala mig själv om att stanna hemma och städa men kom på att det faktiskt är roligare att gå ut och gå än att städa. Så städningen får ske efter lunch och dagens motion är bortgjord. Det var roligt faktiskt för jag överraskade mig själv under promenaden att orka så mycket mer. Det är inte varje dag som Sandra ger sig på att jogga, det har jag inte gjort på flera år... men idag flög grisar ur arslet så det var bara att flåsa på och öka på stegen. Självklart blev det inte hela varvet runt, gud nej! utan tog det i intervaller, jogga en bit, gå en bit osv. osv. så en tredjedel av vägen blev det kanske som bäst men från 0 till nåt annat, bara det är ju ett framsteg. Så känner mig ganska så glad just nu över att jag kan märka sådan stor skillnad bara på några månader. Innan flåsade man ju bara av att gå uppför trappen, nu tar jag de i ett nafs utan ett enda flås :)

Nä nu blire lunch och sedan går inte städningen att undvika mer... om inte man skulle ta och...

Då var åter igen några lediga dagar från skolan, det är helt otroligt att det bara är en skolvecka kvar innan sommarlovet! :) Men jag klagar inte, det ska bli så underbart med lite långledigt innan sommarviket börjar... har dock inte fått nått schema än men resursplanerarna ringde igår och frågade om jag kunde ta en helgpass den 16e juni och jag tackade ja för helg är =  att man tjänar bra med pengar :P och det är nåt som behövs i dessa dagar...
Men tacka vet jag denna kurs för den har varit riktigt slapp och skön och gruppen jag varit i har varit kanon! :) Det är så roligt att jobba med dem man känner och som är ganska så likasinnade, självklart har det typ varit hälften surr och skratt men det får man på köpet ;)

Helgen spenderades hos Johanna, det var ju dags för Eurovision och ibland är det så skönt att komma iväg hemifrån till "en annan värld". Så vad säga om Eurovision? Ja för min del så var vinnarlåten bra, det var många bra låtar och det gick ju himla bra för Saade också och det är ju roligt :) Men att delar  av gruppen Shirelys Änglar sjöng med Azerbadjan eller hur det nu stavas tycker jag är lite tokigt, tänk om de vunnit i sverige, hade de då tänk tävla med båda länderna eller vad? jaja hur somhelst är det en bra låt.

Idag trodde jag det skulle bli en lugn dag men icke... först gav jag mig ut på en cykeltur runt sjön, vad händer? solen blir till regn och jag kommer hem dyngblöt... sen när jag lägger mig och ska vila så hör jag hur hunden som tydligen befinner sig i lägenheten ovanpå sitter och ylar för att han är ensam, det är så hemskt att höra en hund gråta men tillslut blir man bara irriterad. Och felix, han blev helt förtvivlad över vad det var som lät så hemskt... men nu verkar nån han kommit hem där för nu är det tyst efter 4-5 timmars bölande. Jag hoppas inte detta upprepas imorrn men det skulle inte förvåna mig, är det inte ungjävlarna så är det nåt annat ;) dessutom har jag en hyresvärd som står i spikar i andra gavelväggen, så lungt det kan man drömma om...

Tänker nu göra något som jag inte hade tänkte göra från början alls... men då jag inte tänker skämmas för något utan endast känna mig stolt så tänker jag bjuda på dessa bilder. Vad ni tycker om dem får stå för er, men mig ger dem åtminstone motivation till att inte titta bakåt så mycket utan bara titta framåt mot en ljusare framtid och kämpa vidare mot ett jag som jag trivs med :)

Så var äntligen ett delmål nått, det var kämpigt att ta sig över denna gräns men ack så glad jag blev imorse när jag insåg att jag lyckats med det! :) Det spred åminstone ett litet ljus över den gågna jobbiga veckan och dagen har faktiskt varit riktigt bra med värmande sol och en skön cykeltur. Men det är trots detta svårt att hänga med i förändringen, både huvudet och själ men jag känner ändå hur pass mycket bättre jag mår nu än tidigare och det uppväger såå mycket och jag ser fram emot sommaren. Livet har ju sina upp och nedgångar, det gäller bara att ta sig upp ur nedgångarna och hitta det där lilla ljuset som åtminstone för stunden skänker lite glädje, ingen vet vad morgondagen för med sig...

"I lost my peace of mind somewhere along the way..."

Även fast denna vecka inte är över än så kan den ändå summeras som övervägande skitvecka... Är inte alls på nå bra humör just nu... antingen är det PMS (Pissed at Men Syndrome) eller så är det helt enkelt bara vanligt dåligt humör och irritationskänslor. Inte nog med början av veckan som gjorde mig väldigt besviken ännu en gång, så avslutas veckan med att bilen måste in på verkstad och självklart måste man bråka om det. Men det är lätt för den som aldrig behöver oroa sig över framtiden att säga att det måste göras och det kommer att kosta. Nog förstår jag att han inte heller tycker det är kul men jag vet helt ärligt inte hur jag ska få ihop detta med kommande sommarmånader när man inte har nånting att leva av i princip. I värsta fall kommer reparationerna gå på 10.000 kr och i bästa, bästa fall kommer jag undan med kanske 4.500 kr, i mitt fall är det ändå pest eller kolera. Men nog inser jag också att det måste göras, det är inte det men det suger stor k*k... och jag less på att allt bara skall jävlas. Trodde jag hade löst sommarens pengaproblem  i och med den lilla summan jag fick tillbaka i skatt men inte då... det och lite till måste gå till att laga bilen. Den sjukaste är att jag har inte ens bilen här utan den står ute i urskogen, lite över 5 mil från stan och den skall tydligen inte köras för att då kan motorn explodera... Min fråga är, om man misstänker att det är nåt fel på bilen, förutom att ett oljebyte skall göras, kör man då bilen så långt bort???

Sen när man försöker hitta lösningar på problemet och göra det lite lättare och billigare då reparationssnubben inte kan ta emot bilen förens om 2 veckor och denna kille vill TITTA på bilen, då blir herrn arg... tänk om han kunde skrika så till de han verkligen borde skrika åt... men nej det gör han inte, det skulle han aldrig våga... att han vågar göra det till mig är ett mysterium...

Har nu börjat en ny kurs som jag inte vet om jag är särskilt motiverad till... det känns som om man redan tagit sommarlov uppe i huvudet. De första dagarna var typ helt onödiga att fara upp till Umeå för. Men igår satte vi igång med grupparbetet här hemma i Övik, efter två timmar var vi klara och detta innebär att vi är ledig tills på tisdag när nästa uppgift ska påbörjas. Så det kan man ju inte klaga på men det känns som om "Var det bara det här? Har vi missförstått uppgiften eftersom den tog så kort tid att göra?" Men det tror jag inte... den går inte att tolka på så många sätt. Hursomhelst så är sista föreläsning gjord innan sommarlovet och det känns så underbart att inte behöva fara upp något mera. Men nu till titeln på detta inlägg... redan första dagen satt jag och min kusin i föreläsningssalen och funderade på vem vår lärare var lik. Hon kom på det före mig kan jag säga... men det knepiga är att till vem vi än sagt det till så har de inte sett filmen! Hur kan man ha missat att se åtminstone en Harry Potter-film? Men men för att visa vem vi menar så lägger jag ut ett foto här osså får ni bedömma själva likheten, tro mig det är inte bara utseendet hon liknar utan även sättet. Dock har våran lärare uppsatt hår och denne utsläppt but U get the point :P