Så har vi kommit hit ännu en gång, till årets sista dag. Imorrn börjar ett nytt år och år 2010 kan läggas till handlingarna... Väl placerat i arkivet så att vi ändå lätt kan minnas tillbaka på de händelser som lagt sig varmt om hjärtt, de saker som påverkat oss positivt och de stunder som givit oss lycka. När jag själv tittar tillbaka på året som gått så det första jag tänker är "Shit va tusan hände det här året egentligen?" För mig har året gått väldigt fort och förra januari trodde jag att det skulle ta en evighet att komma till där jag är idag.

Det jag minns av våren var att den var bra, både skolmässigt och privat. Familjen utökades med två små krulltottar som tyvärr nu bara är en. Men ack så han har vunnit mitt hjärta, har inte sett honom på snart tre veckor nu och saknar hans spinnande och trampande... Annars så flöt våren på bra och man längtade efter SOMMAREN! som tillslut kom och en rolig dag och kväll som jag minns var avslutningsdagen med klassen, har för mig att jag tyckte den var riktigt rolig, även om min grupp inte vann i kubb eller att underhållningen på Liquid inte alls föll i smaken så ja... det var ändå skoj, kansk berodde det på att man inte skulle träffa klassen igen på länge, vissa har man ju inte träffat på över 7 månader nu och om några veckor ska vi blandas med 100 andra elever, det känns väl sådär kan jag väl säga...

Sommaren var toppen, började ett nytt jobb och tack och lov för det! Trivdes jättebra där och förhoppningsvis vill de ha tillbaka mig igen. Är glad att jag la äldrevården bakom mig eftersom det faktiskt inte är JAG ett dugg, även om det ger en bra erfarenhet osv. så är det inget jag vill hålla på med i framtiden. Annars spenderades sommaren mycket med att fiska, fick jag mycket napp? Nä verkligen inte... men det är som kul ändå, jag finner att sitta där och bara vara ger ett inre lugn och man har allt tid i världen till att njuta av den vackra naturen.

Hösten/vintern, ja det är väl trots min ångest innan de bästa månaderna på detta år... veckorna har bara sprungit iväg och praktiken har varit toppen än fast den inte låg i den stad jag ville så har det faktiskt funkat riktigt, riktigt bra. Hade aldrig trott att jag skulle trivas så grymt mycket och träffa så varma och goa personer att arbeta med. Har fått en större inblick i mig själv och hur jag en dag vill vara som socionom. Jag har upptäckt mina fel och brister men även mina styrkor och jag har fått så bra stöttning av de flesta att hösten har gått som en dans. Sedan har vi ju dec, en omvälvande månad med allt som skett... jag är överlycklig för att jag mår bra och jag ser med glädje fram emot kommande år :)

Dagarna går himla fort, men det börjar klia i mina fingrar att göra nåt... imorrn får jag iaf träffa Lisafisa och det ska bli roligt även om största delen av tiden kommer att spenderas till att göra skolarbete. Den här f*rbannade eximinationsuppgiften som ska vara klar om nån vecka... en himla tur att jag börjat med den så att jag inte har allt kvar, det skulle kännas tungt. Det är synd bara att jag inte fått tag på alla böcker som man ska använda sig av... men det får gå på nåt vis ändå, det är ju inte som om jag hade hunnit läsa dem alla ändå *gloria* hehe... det är nog jag tagit mig igenom två och knappt det för jag fattar ärligt inte hur jag ska få in böckerna i min praktikverksamhet och de frågor jag har att besvara, visst vissa frågor men långt ifrån alla.

Gruvar mig inför att börja skolan igen, det gör jag varenda termin men denna är nog värst med tanke på att vi ska börja uppe i Umeå och hur det kommer att klaffa som med att pendla... men jag har liksom inget annat val eftersom jag inte tänker flytta upp för ett år och dessutom så är det 3 månaders uppsägningstid också så har inte råd. Även om jag letar efter en annan bättre lägenhet så vill jag nog ändå hålla mig hemma här kring Övik.

Såg nåt så fånigt som att Bjästa har blivit ett nytt ord, "Att bjästa" - att ta en gärningsmans parti och bla. bla. bla. så jävla töntigt, att de aldrig kan lägga ner någon gång. Det om nåt är väl att kränka alla som bor och kommer ifrån Bjästa som inte hade ett skit med saken att göra eller? Ja inte vet jag men nån måtta tycker jag det får vara... även om jag inte är särskilt stolt över att komma från Bjästa och tycker att det är en håla i vanliga fall så tycker jag det är lite att gå över gränsen att Bjästa ska få ta all skit för det som händer världen över dagligen, det var bara i Bjästa det råkade uppmärksammas! Nä tänk om folk skulle ta och städa upp på sin egen bakgård och ta en titt på vad som försiggår hos grannen så kanske vi skulle inse att det är många människor som behöver hjälp.

Då var julen nästan helt överstökad för detta år, den gick snabbt som vanligt men har varit bra trots att det var jobbigt att avstå vissa saker iår... men men det kommer fler jular ;) Har iaf fått jättefina klappar som jag är otroligt nöjd med, särskilt en julklapp gav mig en riktigt överraskning på juldagsmorgonen... det är helt fantastiskt men sååå otroligt svårt att ta in i mitt huvud, men så lär det vara ett bra tag till om inte hela livet... men kul var det i alla fall, det ger en energi och motivation :) Så vad fick jag mer i julklapp? SMYCKEN! vilket jag diggar väldigt mycket som de flesta vet vid det här laget. Sedan fick jag änglar, inte heller så konstigt eftersom jag samlar på dem. Jättefina ljuslyktor fick jag av min bästa vän i färgen lila, min favoritfärg :) Och sen fick jag mycket mer, film, pengar, lotter, schampoo, dagbok, väggljusstake i smide m.m. m.m.

Julen har varit väldigt lugn, och KALL, endast igår hedde jag ut nästippen och tog en promenad tillsammans med mamma. Det märks att man orkar mer och mer för varenda gång :) Just nu sitter jag och smuttar på ett glas julmust och känner mig rätt så belåten, börjar dock längta hem lite till mitt eget, bo hemma vill jag aldrig göra igen även om jag måste medge att jag har det rätt så bra här ;)

 

Från mig till dig,

en riktigt, riktigt GOD JUL!

 

Ibland blir man bara så besviken då den person man trodde skulle stötta och hjälpa en mest inte gör det. Tycker inte att det är förmycket begärt eftersom jag alltid annars ställer upp och just nu när jag inte kan eller rättare sagt inte får göra vissa saker så behöver jag ha lite extra "stöd i ryggen" gällande vardagssysslor m.m... men nejdå, vill man ha nånting gjort verkar man tydligen måsta göra det själv. Lovar någon att göra en sak så litar jag ju självklart på att den gör det, särskilt en sådan liten grej som inte tar speciellt lång tid... och visst fine om jag bara upptäckte att det inte var gjort, men värst av allt är lögnen om att det var gjort. Det värsta jag vet är lögner och det är inte lönt att ljuga för mig för jag genomskådar dem förr eller senare och då gör det såå mycket ondare i mig än om personen bara hade varit ärlig från första början.

Less och gråtfärdig...

Igår så blev julgranen klädd av den mest underbara designern som finns när det kommer till julgranar, nämligen moi :) Det är något som jag älskar att göra när det börjar lida mot jul, det liksom blir ingen riktigt julstämning innan granen är klädd med alla fina ljus och kulor osv. många tycker att det är tidigt att klä granen flera dagar innan julafton men why not? Man får ju njuta av den längre, gillar man julen så gör man. Även om det blir en lite annorlunda jul iår med tanke på allt så ska jag då banne mig njuta av julgranen och den myskänsla som den ger. Nu har jag varit så nervös och uppe i det blå gällande förra veckan att nu är det skönt att kunna pusta ut lite och jag uppskattar verkligen att få fira jul i år, att få umgås med familjen och bara ha det bra.

Jag tycker synd om dem som aldrig som barn fått uppleva bra jular eller dem som faktiskt inte har någon att fira jul med. Alla vuxna borde se till att deras barn får en så bra jul som möjligt men vi alla vet att så inte är fallet för många familjer tack vare olika orsaker. Julen ska inte t.ex. vara alkholen eller bråkens högtid, det ska vara barnens, hoppet och fridens. En tid till att uppskatta det vi har omrking oss, våra nära och kära... och till de som inte har någon att fira jul med tycker jag att vi som har det ska skänka en extra tanke till. Det är många som sitter ensamma, både unga som gamla... det är sorgligt att se hur många gamla det är som sitter ensamma på service och sjukhem och som aldrig har någon som kommer och hälsar på, ingen förstår hur bra ett besök påverkar en gammal, särskilt vid juletider... det sista som överger en människa sägs vara hoppet, men i dessa gamlas ögon kan man se hoppet försvinna bit för bit och tillslut är deras ögon så gott som själlösa. Det behövs så lite för att glädja en människa, bara ett leende och hej kan göra en människas hela dag.

Så jag bjuder gärna mina läsare på ett stort leende och ett mycket glatt hej idag och jag hoppas att ni kommer att få några underbara och mysiga dagar framöver!

Dagen har bestått i att inta slapparläge för att titta på film, detta medans resten av familjen slitit med att röja undan snö på gården. Känns skönt att ha en giltigt skäl till att slippa delta i detta efterson att skotta snö inte är någon favorit syssla precis :P Har ikväll varit ute på en kortare prommis, även om man känner sig hyffsat pigg så märker man när man kommer in att det faktiskt tar på krafterna... men antar att det också kommer att bli bättre dag för dag :) Känns konstigt att det redan imorrn är söndag och en hel vecka har gått, det känns som om det vore igår... men tack och lov för att det går fort, ju fortare kommer jag tillbaka till vardagen och känslan "normal".

Men man har verkligen tid att fundera på saker och ting nu när jag är hemma hela dagarna, annars har jag haft så mkt med praktiken osv. att det tagit upp mestadels av tiden. Nu är jag på hemmaplan hos mamma och har all tid i världen att tänka och fundera... Det är svårt, så otroligt svårt allting men ändå så känns det så lätt... det är svårt att förklara, men när man börjar ett nytt liv har man lust att verkligen förändra en hel del, starta om helt enkelt, låta livet börja och leva det fullt ut. Även om jag många gånger tvivlat på livet och på varför det är värt att leva efter allt jag varit med om så börjar jag faktiskt att inse att jag älskar livet och att även JAG har rätt att njuta av det. Varför nöja sig med det lilla när man kan satsa på det stora? Har alltid försökt att leva efter "Låt aldrig någon få dig att tro att du inte förtjänar det du vill ha!" även om jag många gånger glömt bort dessa ord, det är lättare att lyssna till vad andra säger, och framför allt till vad jag säger till mig själv, vilket inte alltid är så snälla ord... Jag vet hur det är att ha två roller, att vara någon som utsidan inte visar... så har det varit i hela mitt liv, och det är inget som ändras på över en natt, men för första gången tror jag på att ljusare tider kommer, och att äntligen ska utsidan få spegla den vackra insidan som finns...mitt jag.

It's a new dawn
It's a new day
It's a new life for me
And I'm feelin' good! 



Tack alla underbara för era tankar!
Det är ni som gör livet värt att leva!

I’m changing and rearranging

From the inside and out,

Trying to realize

What life is all about.

 

Looking for answers

Trying to find what’s me

In the land of confusion

That’s where I’ll be

 

A new beginning, a new life

That’s what’s ahead

Bad memories from yesterday

Is hopefully dead

 

I say goodbye to the old

And I welcome the new

Cause I’m so worth it

If you only knew…

Igår kväll så var jag inte ett dugg trött även fast jag visste att jag skulle upp tidigigt idag, gick och la mig vid klockan 01 än fast jag kunde ha varit uppe minst nådra timmar till. Kvällen spenderades med att titta på hemmafilm tillsammans med 2 fastrar och en farmor, filmen var från då vi var liten och även fast jag har sett den tidigare så blev det lite känslosamt att se på filmklippen med dessa personer eftersom de större delen av mitt liv har varit frånvarande, så även om filmen bjöd på många skratt och hur tokig jag än såg ut så kunde jag inte låta bli att bli lite illa till mods...

Men nåt som var roligt att se på filmen var jag och min bror, trots att vi har bråkat mycket under våra år så kunde jag se en tydlig anknytning och samspel mellan oss. Än hur dum han var/är och smådjävlig så är vi ändå syskon och jag älskar min bror. Vi har en sådan där hatkärlek mellan oss som syskon ibland kan ha men det är nu först när både han och jag börjar bli äldre, vuxna med andra ord som man inser hur mycket ett syskon faktiskt betyder i ens liv. Än hur många dumma tankar jag tänkt om min bror under uppväxten så skulle jag för allt i världen inte vilja förlora honom. Vi har ingen jättetät kontakt idag men ändå så är vi rätt täta, det är svårt att förklara, vi pratar inte med varandra varje dag, kanske inte ens en gång i veckan ibland men ändå så vet jag att vi har varandra och det hoppas jag han vet också, att om det skulle vara något så ställer jag alltid upp, dag som natt. Sen att han är en bortskämd slyngel med en vilja av stål det må så vara, men han är min bror och bara min :)

Imorse vaknade jag men en klump i magen, det är sista dagen på praktiken för min del, det kan hända att jag hinner med några dagar till sen men det får vi se. Men det har varit tufft att säga hejdå till så många som man bryr sig så mycket om, de värsta har jag gjort bort och då var det inte långt till tårar men lyckades parera dem. Det underliga är att de jag kommer att sakna mest är de jag jobbat minst med... Det kom som ett knytnävslag i magen imorse när jag verkligen insåg att denna tid faktiskt så gott som är över, det är bara att packa ihop och dra sig iväg hemmåt och anta nya utmaningar... Förhoppningsvis har jag åtminstone lämnat ett litet tomrum efter mig och några glada minnen...

Idag är en sån där pissdag men ändå så kliver man upp, gör sig i ordning och sminkar på sig sitt happyface som alltid. Senaste 4 veckorna har varit skittuffa men ändå så har jag kämpat på riktigt bra trots att jag många gånger bara vill falla i gråt... det skulle vara så skönt att ha en axel att gråta emot, blodsockret är åt helvete och känslorna pendlar lika fort som en hiss går upp och ner... Men jag vet ju att det kommer bättre tider och att det finns ett slut på det hela men just nu är det riktigt, riktigt segt. Jag som älskar att äta, nu finns inte ens den driften kvar... både på gott och ont eftersom att jag skiter i att äta den mängd jag ska, det är som att det bara är stopp när jag sitter där med sopptallriken, hellre är jag utan... en sak är säker jag kommer aldrig i hela mitt liv att äta sparris och potatis/purjolöksoppa igen.

Det är så många känslor jag bär inom mig, ibland har jag lust att bara kunna stänga av. Tänker tankar jag inte ens ska tänka men ändå så smyger de sig in i mitt medvetna och det är jobbigt när man verkligen försöker att fokusera på annat men ändå hoppar de upp som gubben i lådan. Möjligtvis i en annan tid, ett annat liv men inte i detta även om jag skulle vilja...

Ad astra per aspera - Genom svårigheter mot stjärnorna

 

 

 

Så har ännu en ny vecka tagit sin början, ganska skön start eftersom jag är ledig från praktiken idag då jag jobbat helgen där... helgen har varit väldigt lugn måste jag säga. Igår gjorde en mycket trevligt besök till K och M, det var skönt att få träffa nåt annat folk än bara de som jag bor med... jag har inte hunnit träffa några kompisar alls under denna praktikperiod nästan, man har liksom inte mer än hunnit hem till Övik, träffat killen, sovit och sedan farit hit igen och när man väl är hemma några dagar så är det alltid saker som måste göras, sånt som tar TID... men visst min faster och hennes karl är absolut inge fel på att umgås med när jag är här men det var skönt att få träffa några andra, dessutom att få träffa dem utanför arbetet och möta deras "privata" jag eftersom man håller på sig när man är på jobbet, man pratar på ett annat sätt där. Så som sagt det var roligt... dessutom fick man veta mycket matnyttiga grejor...

Det är lustigt hur ibland första känslan man får nära man möter en person faktiskt visar sig stämma ganska så bra... det är tråkigt bara när den känslan inte är positiv. Oftast brukar jag vara ganska så bra på att bedömma personer som jag träffar och har runt mig, jag behöver ingen lång stund på mig. Det är de små detaljerna som jag lägger märke till, undra om man fått denna "gåva" för att man tidigare varit så blåögd och inte är det längre? Visst jag kan fortfarande bli spelad men jag har känsligare spröt nu för tiden än förut, jag känner av en energitjuv på flera mils avstånd ibland. Så det är roligt när man faktiskt har rätt om personer och att det är en POSITIV känsla man får, att det liksom klickar mellan varandra på flera plan.

Börjar smått gruva mig inför kommande saker, både det ena och det andra... känns inge roligt att börja i Umeå till våren... och PENDLA, åt andra hållet iställer för söder ut blir det norr ut. Vinter är det dessutom... men men jag får ta en dag i taget, tänker bara fokusera nu på kommande grej så får jag ta itu med det där senare...

Har inte skrivit mycket här på senaste tiden men nu skulle jag bara vilja vräka ur mig allt som jag går och bär på inombords, även om jag inte kan skriva allt här och detta blir ännu ett kryptiskt inlägg så så får det vara så... huvudsaken jag fattar ;) Det har hänt så mycket senaste tiden att jag inte riktigt vet vart jag ska börja ens. Hela hösten har gått så fort och snart är jag framme vid målet, ännu en avklarad termin och ännu ett steg närmare examen... det känns både underbart och lite sorgligt eftersom jag verkligen haft en bra höst, har inte kunnat ha en bättre praktik. Har haft turen att få lärt känna så många underbara personer och vissa kommer verkligen att finnas kvar i mitt hjärta nu när praktiken börjar att gå mot sin ände.

Snart är mitt gamla liv slut och det nya börjar och det får en att börja tänka på vad som verkligen är viktigt i livet. Det jag kommer fram till är familj, vänskap och störst av allt... kärlek. Det är synd bara att vi svenskar har så himla svårt att visa varandra kärlek, varför är det så svårt att berätta för varandra vad vi känner? Vare sig det är kompisar, pojk/flickvänner, mamma och pappa eller personer i din närhet. Jag vet då att jag har svårt att göra det... men vad är man rädd för egentligen? Borde inte personer i vår närhet få veta om dom är omtyckta? Det vill då jag veta, sånt gör ju en glad och varm inombords. Nä vi går oftast runt som små gråmusar och håller inne med saker tills det är försent och då går man runt med tanken "Jag borde ha tagit chansen när jag hade den...". Men självklart kan det här med vänskap och kärlek vara invecklat, VÄLDIGT invecklat...  

Men annars så går dagarna, veckorna och månaderna... väldigt fort dessutom och för några månader kändes det som att det vara sååå lång tid tills nu, men nu är vi här! Det har gått nästan ett år och det har gått skitfort. Men det känns otroligt bra och spännande inför de nya tiderna som kommer... äntligen, äntligen efter alla dessa år tror jag på att någonting bra kommer att hända mig och att jag för en gångs skull kommer att kunna se på mig själv med nya ögon och med en ökad kärlek till mig själv.