Det är faktiskt jävligt skönt att inse hur människor faktiskt är, vilka som är skit och vilka som är underbara :)
Och jag är glad över att jag insett saker i tid innan det varit försent att få tillbaka de som jag höll på att tappa, synen har inte varit den bästa på sistone, men den blir bättre med åren sägs det tack och lov. Och de jag har ratat genom tiden och de som ratat mig de saknar jag faktiskt inte, fattar inte vad jag såg i dem... vi kallade oss för bästa kompisar, tror ingen av oss hade ett hum om vad bästa kompisar innebär...

"Ta vara på de vänner du har, de som verkligen är äkta och som finns kvar där fast än du är ute på villovägar..."

Många som använder datorer tänker inte på att datorn faktiskt har namn, den heter inte typ Andreas eller Emma eller nåt sånt, utan den har en egen liten kombination av nummer som kallas för IP-nummer. Ett nummer som kan identifieras och spåras till vart det kommer ifrån. Det är en liten smart grej faktiskt när man vill ta reda på vem som skrivit vissa saker :) Från skolan i detta fall... nu ville skolan att jag skulle göra en polisanmälan för skriver man saker från skolans datorer som är kränkande eller stötande och anses som personangrepp så kan det leda till påföljder som att man blir avstängd från sin utbildning. Så... tänk på den du i fortsättningen ;)

Måste bara kopiera in detta citat från Amir, en klasskompis meD en stor talang när det kommer till skrivande. Djupt och berörande...

"Så länge man inte visar att man är sårbar, kommer folk inte vilja såra dig. För när dem försöker så framstår det som en handling utan resultat, därför försöker dem inte såra dig när dem inte ser resultat. Så länge man visar att man är sårbar kommer man ständigt bli skjuten.” 

Vilket är något som är väldigt sant, den som visar sin sårbarhet för andra blottar sin akilleshäl.
Men den som visar sin sårbarhet är även den som är modigast...

Tydligen måste jag förtydliga något som jag skrev i mitt inlägg igår eftersom det var vissa personer som tog illa vid sig, vilket aldrig var min mening. Det handlade om det här med kritik där jag sa "Det är jobbigt att ge kritik, jag tycker det iaf för jag vet själv att jag tycker det är skit att få kritik. Men ibland så måste man ju och då nåt faktiskt inte är bra gjort så är det ju inte det, så är det ju bara." Detta uppfattades tydligen som att jag sa att deras arbete var dåligt, vilket jag verkligen inte menade. Utan mer att granskar man ett arbete, vem som helsts arbete och man hittar en sak som man inte tycker är bra så är det ju inget man kan bortse ifrån. Och självklart ska man hitta bra kritik också! Sen tycker jag det är väldigt tråkigt med den stämning som finns nu bland vissa av grupperna på skolan, vi är ju där för att hjälpa varandra och komma med kritik som ska leda oss framåt i våra arbeten. Och nåt man måste tänka på när man får kritik det är att inte ta det hela personligt, det måste jag tänka på jämt eftersom jag har lätt att ta åt mig. Men är det nåt jag har lärt mig så är det att det är inget som jag själv rår för och att vi faktiskt bara är människor med rätt att fela, ingen är perfekt.

"Livet är ingen tävling, livet handlar om att andas, leva och älska..."

Dagen har gått åt till att sitta med gruppen och granska en annan grupps arbete inför seminariumet imorrn. Det är jobbigt att ge kritik, jag tycker det iaf för jag vet själv att jag tycker det är skit att få kritik. Men ibland så måste man ju och då nåt faktiskt inte är bra gjort så är det ju inte det, så är det ju bara. Iaf så var vi hemma hos Cecilia idag och hennes underbara katter (Peders också då förstås) Hon fyller år idag så hipp hurra för henne! :) Hon var även hundvakt till världens sötaste Alva, en svart labrador som hade passat jättebra till Eros om hon inte varit flera, flera år äldre, närmare bestämt 7 år äldre vilket är mkt i hundår ;)

Ibland undrar jag hur människor inte kan förstå när någon annan är ledsen, att man faktiskt inte är sur jämt utan är ledsen och besviken, det är väldigt långt mellan ordet sur och ledsen... och då man får höra orden "Var inte sur" när man är ledsen då gör det ont. För det visar på att den personen inte har en aning om att den gjort nåt som sårat en. Sur, visst det kan jag bli också men då är jag insluten, grining och bitsk. När jag är ledsen är jag tyst, sitter i andra tankar med glansiga ögon. Fattar inte hur man inte kan se skillnad... Sen det värsta är när man inte ens kan få ett förlåt när personen insett att den faktiskt gjort en ledsen, bara går vidare liksom och tror att allt är bra.

"Det som gör mest ont är lögnen du inte tror att jag ser igenom"

Morgonen började inge bra, eller bra på olika vis... var skitskönt att fortsätta sova när jag egentligen skulle ha masat mig upp :) Sov hela 2 timmar längre och det var underbart. Iofs vet jag att det inte är bra att missa saker på föreläsningarna men kan andra vara hemma titt som tätt och ändå klara skolan så borde nog jag kunna unna mig en sovmorgon också ;) Så sedan var det alltså skolan som gällde enda tills nu, kl 2 vilket var helt lagom. Imorrn ska vi (jag o Fadime) på Nolaskolan och dela ut enkäter. Känns lite pirrigt i magen, men det är ju tur i sådana här lägen att man har kontakter från förr, Biggan kan man lita på :P Det roliga är att jag uppfattade att nån annan grupp inte hade fått komma till Nola nåt... men som sagt de är ju inte jag ;) Men ursch tänk när man ska knack på och kliva in framför en 25 pers, jippie...

Igår fick jag förresten en nya spis, äntligen :) Den förra tror jag måste ha varit en 50 gammal eller nåt... höll ingen bra värme i ugnen eller nåt, inte för att plattorna var så dåliga men man vill ju kunna baka osv. utan att det ska misslyckas jämt pga spisen.

Sen dessa ungjävlar upp skulle jag vilja strypa, än fast jag vet att det inte är deras fel så är det ändå de som lever om som att det vore en elefanthjord där uppe. Och vem fan är uppe halv 6 på morgonen?? inte många, men de är!!! Man undrar va de har för föräldrar som inte säger åt dem att de inte får leva om så hemskt, särskilt när de vet att det är lyhört och pga det faktum att vi faktiskt bor i ett hyrehus. Ska ta ett moppskaft och köra upp i taket nästa gång tror jag...

Annars så lunkar det väl på som vanligt, jämna plågor... huvudet upp och fötterna ner iaf... men nåt jag undrar över är när jag blev en sån gnatkärring som jag tycker att jag är nuförtiden. Det är inge roligt att känna sig småsur så ofta, vet inte om det är mig det är fel på eller,ibland ser jag bara rött, som igår tex då blev jag skitsur för att en plastburk kommit bort, bara locket fanns kvar, även fast jag vet att jag diskade den och la den i torkstället så har den försvunnit. En sådan liten och fjantig sak fick mig att slå i skåpet ordentligt... och även fast det inte är Lars fel så tar jag ut det på honom, stackarn... precis som om han skulle ha gömt burken bara för att jävlas :P

"I den tysta natten,
ett skrik från annars
så slutna läppar

Som i hopp om att ekot från förr
äntligen ska få vila i frid
denna kalla oktobernatt..."