All alone...

Idag har det varit föreläsning mellan 10 -15, från början kändes det som om jag hängde med riktigt bra, det handlade liksom om stapeldiagram osv. vilket man har jobbat med tidigare i gymnasiet...så det kändes inte helt främmande, men sen tappade läraren mig totalt, sista halvtimmen har jag typ ingen aning om vad han sagt. Men men, det känns ändå som att denna del, den kvantitativa kommer att vara lite lättare än den kvalitativa, fast iofs så trodde jag det innan den delen också, och tro mig den var inte lätt... :P

"Domningen" har inte försvunnit än heller... det gör ju liksom inte saken bättre när man ligger här ensam och tycker synd om sig själv och saknar den där personen som i nästan 5 månader funnits bredvid en på kvällarna. Han kom iaf och sov över inatt trots att han slutade 00, bad honom snällt. Sover inte alls bra utan honom i sängen med sina armar omkring mig, somnar, vaknar, somnar, vaknar osv. hela natten utan honom, så det var skönt inatt att få sova hela natten utan att vakna en enda gång.

Imorrn är det Oktober, helt ofattbart att det snart är vinter igen. Det känns ju som att det nyss var vår... Samtidigt som att det är skönt att tiden går fort så är det ändå lite skrämmande... tiden rinner liksom bara iväg. Tänkte för mig själv härom dagen, shit alltså jag är 22 år nu, 22! tycker jag nyss var 17-18, den ålder som brorsan har nu och det går bara inte in i mitt huvud...






Bedövat

Har något konstigt i mitt vänstra ben, sedan igår har halva insidan av mitt underben känts som om det varit bedövat... det känns när jag tar där men det är liksom... avdomnat. Det gör inte ont och jag går som vanligt... men nåt är ju inte som det ska. Har även upplevt samma sak på undersidan av vänster arm men det är bättre nu. Men man blir ju som orolig... man sitter och skrämmer upp sig framför datorn men alla tänkbara sjukdomar, den värsta är MS. Men alltså det är säkert inget att oroa sig över, det kan lika gärna vara en nerv i kläm, men bara så underligt att det endast är nere vid fotleden och en liten bit upp. Och just nu så är jag mer rädd än övertygad om att det inte är något farligt... blir det inte bätter får jag ringa VC. Nån som har någon idé om vad det kan bero på?

Såå tjurig...

Dagen idag har varit dryg, gruppen samlade ihop sig kl 8 idag... men måste ändå säga att vi jobbat på bra idag och fått en hel del gjort, även om det blev mycket skratt och flams emellanåt. Men det behövs ju det också... och i de mörkast stunder när man känner att man skulle kunna slita av sig håret så kommer det alltid någon med en rolig kommentar, och då tar man nya tag osså kämpar man på lite till.

Nåt mindre roligt som hände idag var... tror jag måste viska det, en viss herre vet inte om det en och han kommer inte att bli glad på mig, även om det är jag som får betala... ja, jag fick en jävla parkeringsböter... och är man såå tjurig och ska stå uppe vid skolan för att datorn är så tung att till hamnplan, och inte lägger i pengar för sent efter att tiden gått ut, ja då får man väl skylla sig själv antar jag...suck. Men det svider, 400 spänn åt helvete liksom... undra om man lär sig av sina misstag? Näe, det har hänt förut... så lär hända igen :P

Imorrn ska jag på begravning, ska följa med Lars... känns lite jobbigt faktiskt. Även fast det inte är nån person som jag känner så känns just själva "begravningen" jobbig. Man river upp så mycket, man blir påmind om gamla sår... Men antar att man måste utmana sina rädslor för att övervinna dem. Men som sagt, har inge bra erfarenheter av begravningar... vem har det eg...

Svärmorstunga...

Ja och här är det fortfarade sjukt... fattar inte att det aldrig ger sig nån gång, även fast det har blivit bättre så är det inte bra, alls. Hatar att vara borta från skolan, får sånt dåligt samvete när jag vet att jag borde vara där och jobba med gruppen och vårt arbete, men what to do... får ju springa på toa flera, flera gånger och jag är såå trött, så trött. Gick och la mig kl 21 igår och har sovit till 12 idag, OCH  jag skulle kunna gå och lägga mig nu och sova utan några som helst problem. Går det inte över inom nån dag så får jag fara och kolla det, går tydligen nån tarmbakterie nu som inte är så bra att ha...

I lördags var iaf mamma och de hit, de var inte rädda de inte... Fick presenter osv. fick jättefina påslakan, pannset, biobiljett, en JÄTTEFIN fönsterlampa i form av en ängel som håller i själva kabeln ner till glaskupan och en blomma som heter svärmorstunga, ganska så roligt namn, men förstår varför, bladen är jättevassa.

Åh, vill inte vara sjuk nå mer nu...

Brummande björn

Ja som sagt födelsedagen hade ju kunnat fått vara bättre, den spenderades mestadels i sängen iförd pyjamas... kanske inte exakt som jag hade planerat det hela. Bara tanken på tårta fick mig att må illa... men trots att toan har varit min bästa vän inatt så känns det bättre idag. Väldigt mysko allt det här... konstig magsjuka om det skulle vara det, matförgiftning?? Ja, jag har ingen aning, vet bara att magen låter som en brummande björn, fast lite bra också kanske, en rejäl utrensning av systemet blir det ;) Haha nämen så gårdagen var i princip som vilken annan dag som helst, men fick ju en jättefin present av L, tycker mkt om det halsbandet :) (Se bild nedan)

Over and out...


:D

Detta halsband fick jag av min älskling på min födelsedag :)


Just great...

Födelsedagen hade ju kunnat börja bättre... började med att jag kände mig som halvhängig igår, trött och allmänt nere... efter grupparbetet for jag hem och slängde mig i säng, somnade och vaknade upp och förstod genast att jag hade feber, ni vet det pirrar sådär i benen, läpparna hettar och ögonen känns som om de ska brinna upp. Sen kom ett lätt illamående också på det, som med tiden blev värre och värre, och ja ni kan ju alla kanske gissa vad det slutade med? behöver nog inte nämnas... inte så trevligt iaf. Hatar det... Så hela natten har jag legat på spänn, känns något bättre nu men... det är liksom så typiskt, det hade väl kunnat vänta en dag? varför just födelsedagen? Spelar ingen roll hur gammal jag blir, kommer alltid att tycka att födelsedagen är speciell, och det sista man vill är att vara sjuk! Så just nu håller jag på att övertyga mig själv om att det nog inte är såå farligt...
Får se hur resten av dagen blir...


Köket

Det var någon person som efterfrågade bilder på köket så här kommer två stycken, den andra i något dåligt skick dock. Gick inte att få bilden bättre...



Fint va??? :P


Finally done

Har äntligen skrivit klart transkirberingen av intervjun, skrivit reflektionen till den och skickat ut intervjun till resten av gruppen. Den blev som det blev helt enkelt... kan inte göra så mycket mer liksom. Dagens föreläsning var väl ingen hit precis, drog tidigare för det kändes som om jag kunde göra mer vettigt hemma, skriva klart och börja städa. Dessutom så känns det så konstigt i klassrummet nu... man funderar på om det är nåt fel eller så. En del är bara konstiga... men men...

Har iaf bytt gardiner och dekorerat kaklet i köket idag, och det blev riktigt snyggt! Vita gardiner med svarta rosor och schackrutigt kakel :) Känns som om man vill göra nå nytt nu när det är höst osv. ja jag blev väldigt nöjd iaf, och då fick jag användning för den nya strykbrädan som funkade jättebra, jättepraktiskt att ha den på köksbordet :)

Imorrn är det torsdag...suck


Snyt dig för f*n!

Vissa saker kan bara irritera mig till max, vet ej om det är för att det är den tiden i månaden (= PMS-kärring) eller om det bara är så alltid. Det är egentligen småsaker men ändå så gör jag en höna av en fjäder, förstorar upp det och går och är irriterad till den grad att jag tänker att jag bara vill explodera. Vilket man ju nu inte kan göra, det är ju synd om dem som är i min närhet som får ta hand om skiten. De som kanske inte har förtjänat det, att få en avhyvling eller liknande. Det som irriterar mig just nu är alla människor som bara gnäller och vill ha sympati, de som hela tiden söker efter att man ska dalta med dem. Just face it, livet blir inte bättre för att du gnäller! Och ni är inte de enda i världen som har det tufft och jobbigt ibland med sjukdomar och allt vad det nu heter. Du snorar inte mindre för att du säger "Å va jag är snuvig, det är såå jobbigt" Snyt dig och se det positiva, du har tak över huvudet, mat i magen, en familj och vänner. De som inte har det, de har en anledning att klaga och då ska jag gladeligen lyssna. Livet är inte en dans på rosor, det är det inte. Det är bara en fantasi som vi inbillar oss om hur livet ska vara. Det finns ingen i denna värld som har allt och är lycklig, alla har vi någonting vi dras med som vi måste kämpa med, även om det är allt i från höstförkyldning till sorg. Alla går vi igenom saker som inte är så roliga, men de blir inte bättre för att vi gnäller. Den enda som kan göra saken bättre, det är en själv. Allt börjar och slutar med en själv, vill man ha nåt gjort får man göra det själv... det är bara det att vi människor inte fattar det utan förlitar oss på andra hela tiden. Empati har jag gott om, till den grad att det väller över... vilket jag är less på. Jag kan inte hjälpa alla, jag kan hjälpa nån och den nån är faktiskt först och främst mig själv, SEN kommer alla andra. Det har tagit sin tid att fatta det, att den viktigaste personen i mitt liv faktiskt är mig själv, utan mig själv så går det ju inte. Jag tänker göra det jag måste göra för att jag ska må bra, jag spenderar min tid hur jag vill och vill inte ha några kommentarer om hur tråkig jag är, det är mitt liv och det lever jag som jag vill. Så länge jag är nöjd så är väl det huvudsaken, eller?

Tror gnällkärrningen ska ta och gå och slinga håret, eller stoppa huvudet i toan kanske...:P

Over and out... Please Make it Stop


Miss U

Helgen har varit rätt så lung måste jag säga, en tur till Skorped i lördags. Lånade Eros och gick en promenad runt nån sjö, kommer inte ihåg vad den heter. Fin väg eller stig rättare sagt var det iaf, och alltid roligare att gå när man har en hund med sig :) Sen så var vissa var på fest, andra inte... bra å veta inför kommande stunder ;) På söndagen så tog jag sovmorgon medans L for iväg hem igen för att jobba på nån smörjbrygga, på eftermiddagen for jag hemåt Bjästa för att göra min intervju till skolarbetet. Gick väl sådär... det var inte någon värst pratsam typ jag hade att göra med. Men men det får bli det som blir, ska snart sätta mig och skriva ut allt, transkribera som det så fint heter i min kretsar :P Sen käkade jag middag hos mamma och dom och satt sedan bara och pratade med henne ett bra tag.

När jag sedan kom hem till L tittade vi på en video som mamma plockats fram från när jag var liten, eller liten och liten 7 år... Gud så hemskt att se sig själv för 14 år sedan! Helt otroligt... Mormor var med på filmen också... saknar henne såå mkt... började nästan att gråta när jag såg henne. Att det var pappas röst jag hörde på vidoen eftersom det var han som filmade det brydde jag mig inte om, men just att få se mormor igen som jag minns henne, det smärtade. Det är liksom så sorgligt att hon missar så mkt, att se mig ta studenten, flytta hemifrån, senare kanske gifta mig och skaffa barn osv. men iofs så är jag övertygad om att hon vakar över oss och att hon ser allt detta från sitt lilla ställe... men önskar bara att hon hade kunnat vara här för att se det, levande.. så att jag kunde ha kramat om henne...


Trygghet

Att somna till dina andetag
och höra ditt hjärta slå,
skänker mig den trygghet
som jag aldrig känt förut...


RK

Sitter i skolan och ska snart ha seminarium, vilket jag absolut älskar...inte. Men vid det här laget borde man ju vara van att redovisa inför klassen, men varje gång känns det ändå lite jobbigt. Men det ska nog gå bra, seminariumet är bara en timme långt så det är inte så farligt.

Sedan ikväll ska jag på intervju på Röda Korset, har ju skrivit upp mitt namn för att vara intresserad att ev sitta med i deras telefonjour, så får se vad de har att säga. Kan vara ganska så intressant faktiskt och det ger ju en möjlighet att träna upp sig på att samtala, en erfarenhet inför kommande yrkesliv. Vilket alla lärare tror ska vara som socialarbetare, nåt som går mig på neverna... fatta! Bara för att man är socionom behöver man inte bli soctant! tror inte ens en tredjedel av våran klass tänker bli det.

Helgen var för övrigt bra, hade "svärföräldrarna" på middag i lördags, vilket var trevligt :) En MKT hjälpsam person i köket gjorde väl att det blev lite kaos där ett tag, men det löste sig till slut. På söndagen blev det en tripp ner till Sundsvall och Birsta med allt vad det inkluderar. Jag och L's syrra gick på vårt håll och L och brorsan gick på sitt, något som var mkt smart. Ingen blev less utan alla fick gå på det de ville. Inhandlade eg inget speciellt, ett nytt skärp, en t-shirt, smycken, ny mascara och på IKEA nå matlådor, bestickställ och en strykbräda, en sån där som man kan ställa på köksbordet :)


GLB = HBT (innan jag fattade det :P)

Sitter här i datasalen och suckar över den engelska artikeln som jag ska läsa, den är inge rolig. Inte för att jag är dålig på engelska men det är så svår engelska i dessa vetenskapliga artiklar. Denna handlar om homosexualitet iaf, om hur unga inte vågar komma ut för att de är är rädda för den värld vi lever i, där det påstås att homosexualtiet är accepterat, vilket det verkligen borde vara men inte är! I själva verket upplever 33-49% av de som är öppet gay att de någon gång har upplevet mobbing och diskriminering i skolan på grund av deras läggning. Så vad tycker eg dagens ungdomar om detta? Är homosexualitet accepterat eller hur är det eg? Ja det är det våran studie ska ta reda på här i Övik. Örnsköldsvik som två år i rad blev utsedd till den mest homofientliga staden...

Det är fredag idag, det är inte dumt det inte... ska bli skönt med helg. Imorrn blir det storstädning, vilket inte är så kul men ack så nödvändigt.


Omotiverad...

Torsdag idag, snart är första veckan av skolan gjord. Känns väl inte allt för bra just nu... har ingen motivation till det vi ska göra på denna kurs. Det har varit jättedålig information och ingen i klassen verkar veta riktigt exakt vad det är vi ska göra. Det om nåt får en att tappa intessent ännu mer än innan då man bara kände att det var lite jobbigt att börja igen. Men men på nåt sätt måste det väl gå antar jag... får se hur är att jobba i nya gruppen. Har ju fått två av de som är "mer" intelligenta i klassen så det känns ju rätt bra iaf... en som sysslat med kvalitativ forskning förut så...

Annars så har denna vecka gått ganska så fort... känns samtidigt skönt att få ordning på dagarna igen, nu får man verkligen känna att det är helg när det är det.

Dagen igår var väl sissådär, iaf kvällen... det är som jag skrivit tidigare, man ska inte ha så stora förväntningar... men jag hade det ändå och då går det som det går, det slutar i tårar. Och att jag oroar mig för något annat gör inte saker bättre heller... väntar några dagar till för att se.

"Den du älskar kommer att få dig att gråta..."


RSS 2.0