Måste säga att jag är väldigt besviken på en person, försöker att inte tänka på det och bara strunta i det men det går liksom inte, tydligen eftersom jag går och småmorrar åt det hela tiden. Känner mig bara bortglömd... jag var den sista att få reda på det och inte utav dig personligen ens utan fick läsa det i din blogg, medans de andra fått veta det av dig... inte vet jag vad det beror på, har jag gjort nåt fel eller? trodde vi var närmare än så... så antingen var/är du för feg för å höra av dig, eller så är du bara en idiot som inte tänker längre än näsan räcker... Du visste vad det skulle betyda för mig, men men... antar att du kanske inte bryr dig om det, vad vet jag. Det enda jag vet är att du är tyst och inte hör av dig, och det gör ont.