Har funderat på en del saker senaste tiden, hey U know me ;) Men här går vi och lever vårt liv dag ut och dag in utan att fatta att detta faktiskt är livet som händer, det är som de säger, livet händer medans du håller på att göra planer för det och i och med detta så missar du en hel massa grejor. Vi liksom målar upp en bild inom oss hur vi vill att vårt liv ska se ut, drömmar och mål och vi går och väntar på att dessa ska slå in så att vi kan börja leva. Det sorgliga är att vi kan gå ett helt liv utan att ha levt det, det enda vi gjort är att vänta på någonting som faktiskt kanske aldrig kommer. Mitt liv är ju liksom nu, i denna stund. Varför då inte utnyttja varenda sekund av det? Jag vill inte bli en bitter gammal gumma som sitter på sjukhemmet och gnäller över hur mitt liv blev, vad jag gjorde och vad jag inte gjorde. Men jag är bitter nu, det är jag... och jag hatar det. Så många år som jag kastat bort på ingenting, att bara vara en skugga av mitt jag... stå där och titta på medans alla andra levt. Det gräms jag verkligen över... men tiden går ju inte att vrida tillbaka. Så frågan är om jag ska fortsätta vara en skugga eller kliva ut i ljuset... svaret är enkelt, enklare finns inte. Men det är lätt att säga, svårare att genomföra. Men med de allra underbaraste vänner som finns så är det möjligt, ni har fått mig på fötter så otroligt mycket och jag har verkligen kommit en bra bit på vägen för att bli den jag en gång var ämnad att vara. Så vad är det egentligen vi går och är rädda för? Varför tar vi inte de chanser som kommer vår väg? vi får inte vara så fixerade vid det vi önskar och drömmer om att vi inte ser det som faktiskt finns rakt framför oss. Gör varje stund av livet till det bästa, njut av solen, våren, värmen, kramas, älska och kiss while your lips are still red...