Så mycket som känns förvirrande just nu, ungefär som att det brukar vara nåt annat då här hos mig :P Är alltid förvirrad känns det som, det finns alltid saker att tänka på. Men nuförtiden känns det som att det är det enda jag gör... Jag gillar inte känslan av att inte vart jag har MIG, vad tycker och vad jag känner. Känslorna bara väller över mig och byter riktning fort som attans och jag vet varken ut eller in. Så myckert som är oklart i vissa ärenden, så många frågor så få svar. Så många känslor som inte går att sätta ord på. Det finns något outtalat, något som jag inte kan förklara, något som gör mig väldigt förvirrad. Känslor som jag inte vet vart det kommer ifrån eller vad jag ska göra med dem... glömma dem hade varit att föredragit men det vet jag sedan tidigare att glömma, det ordet finns inte när det gäller det man känner. Hur man kan fantisera och drömma om saker som borde vara förbjudet... och som aldrig får ske, det övergår mitt förstånd. Men ändå så händer det... om och om igen och jag fattar inte varför! Brukar säga att det är bra att prata om känslor man har, men tror att jag ska hålla tyst denna gång, det skulle bara ställa till med elände... detta får aldrig någonsin lämna mina läppar.