Tumultartad natt på soffan nere in the old room... sov knappt en blund på hela natten, så där låg jag å vred mig varv efter varv, efter varv med telefonen i handen. Fick höra saker jag inte skulle eller ville höra, saker som fick mig att gråta. Och jag kommer aldrig att kunna förlåta mig själv, men vem hade kunnat ana att det skulle gå som det gick... Därför har denna dagen gått åt till att ta igen sömnen, sova, sova och åter sova och bara slippa verkligheten.

Har färgat håret dock, vilket behövdes med tanke på den ljusa utväxt som blivit och den dassiga färgen... inte för att det får mig att känna mig speciellt mkt bättre angående håret... varenda gång jag dushar skulle jag vilja gråta, fatta hur det känns att kunna dra handen genom håret och ha en MASSA hårstrån i handen, det är inte kul alls. Känns som om jag kommer att bli flintis snart... å jag vet inte vad jag ska göra åt det mer, har prövat allt så nu ska jag beställa en tid hos läkaren så de får kolla upp vad det är, om jag har nån brist på nånting eller vad. Mitt tjocka fina hår är inte länge tjockt och fint, utan tunt och livlöst... ni skrattar säkert när ni läser det, det är inte så konstigt för jag har faktiskt mkt hår att ta av, vilken är en himla tur för annars hade jag redan haft flint, men för mig är det en pest och pina, känner mig som en levande rya matta... hår tamefan överallt, så äckligt...

Så som ni hör är positiva Sandra på G igen.... as usual :P