Ligger här och ögonen blöder snart... är skittrött... men håller på att ladda hem låtar till Madde, och det är det minsta jag kan göra tycker jag. Var stark vännen, kommer tänka på dig imorrn... det kommer göra ont, men det kommer att gå över och tills dess så finns vi här. Har funderat en hel del på min pappa senaste tiden, och det gör ont att tänka på att jag aldrig kommer ha chansen att träffa honom, aldrig kunna ställa till svars eller nånting. Va skulle fanskapet dö för? vad var det bra för? en alldeles för lätt utväg för honom... saknar honom det gör jag inte nämnvärt, men skulle bara vilja att han fanns där ute nånstans, så att jag visste att möjligheten finns. Och det sägs ju att släkten är värst och det måste jag nog hålla med om... farmor är sur för att jag inte hör av mig tillräckligt ofta, hon ska väl vara nöjd med det hon får eller? Inte jag som tagit avstånd från mina barnbarn i över 10 år... och allt ska verkar så perfekt men under ytan så är det allt annat än det. Det verkar gå i arv att inte kunna ta hand om sina barn tydligen... å då syftar jag på min pappa och min halvbror som jag inte ens vill nämna... Ja jag ska då aldrig bli en sådan dålig mamma... aldrig, är glad i detta fall att jag brås på mamma :P  eller mormor kanske närmare sagt...

Haha ikväll fick jag världens sötaste och mest komiska kommentar, eller fråga rättare sagt... "Har du storlek 34 på byxor?" Snälla lilla vän!!! Antar att jag får känna mig smickrad men tyvärr måste jag säga att så inte är fallet. Att du inte har koll på storlekar det är ju tydligt haha... 34 haha.. prova några steg till vännen så börjar vi snacka nära ;) Och vet att du inte menade nåt illa med frågan, därför jag kan skratta och le åt tanken på det hela.... Du är så söt... men lost.

Annars har det varit en bra dag, hyresvärden kommer imorrn och fixar proppen under diskbänken... kvällen har varit mkt trevlig och nu ska ja ta och sussa och förhoppningsvis drömma vackra drömmar :)