Läste en annans blogg om kvinnor och kom på att vi är nog falskast på Guds gröna jord egentligen, vi skyddar våra egna som i en sluten cirkel, alla utanför kan sticka och brinna. Men lika fort kan denna slutna cirkel upplösas och innan man vet ordet av har en av de som stått en närmast stuckit dig med en kniv i ryggen och joinat dom som kunde sticka och brinna. Vi vänder kappan efter vinden och håller oss till det som passar oss bäst för stunden. Det man berättar för den ena vet den andra om nästa dag, hemligheter kommer ut även fast alla säger "Jag har inte sagt nåt" och löften sviks lika fort som man hinner säga "Lova!" Och detta är inte det värsta, det kommer när kärlek, svartsjuka och hämnd kommer in i bilden. Vi kvinnor förvandlas på en sekund från änglar med vita vingar till små djävular med glödande treudd. Om blickar kunde döda skulle nog alla kvinnor vara det. Det sägs att allt är tillåtet i krig och kärlek, tro mig det tar vi fasta på som ingen annan, så fort vi får chansen fäller vi den andra gladeligen så att den faller i golvet med en duns. Vi spelar falskspel mot varandra och när vi minst anar det slår vi till och utan att den andre märkt det har vi ändrat rollerna, pojkvän blev helt plötsligt ex-pojkvän. Vi spelar ut andra mot varandra för att vi själva ska komma så långt som möjligt och dessutom gärna ta hem förstapriset, det finns inga gränser för hur grymma vi kvinnor kan vara mot varandra, vi skyr inga medel. Och faller vi...då ser vi banne mig till vi inte är de enda som faller...

Så frågan är om det skulle vara lättare att vara man? att förväntas vara sådär hård, oigenomtränglig som en mur. Ej visa känslor och framförallt inte prata om dem, det om något är en dödssynd. Ej kunna gråta pga att ANDRA anser att man som man inte ska det. Vara mansgris och tro att man är bäst i universum, spela tuff när man är med kompisar och låtsas att man är Guds gåva till kvinnan. Ta upp knytnävarna så fort det hettar till och tro att en blåtira och utslagen tand löser allt. Låtsas som att ingen, framförallt inte en kvinna kan såra en, "Äh, älskade henne aldrig egentligen" "Det var jag som gjorde slut" osv. osv. Att inte få intressera sig för det man vill, såsom shopping, konst och sånt som anses "bögigt" och gud förbjude använda smink! (fast det ingen vet mår ingen dåligt av) ;) fast med tanke på ovan så lär vi kvinnor genomskåda det förr eller senare och nästa dag är det ingen hemlighet längre :P Sen måste man ju tycka om ALLA sporter som visas på Tv, sitta som fastklistrad framför Tvn varje kväll och inte låta nån annan se nåt annat, särskilt inte flickvännen som vill se Desperate Housewives och Grey's Anathomy. Inte kunna se Allsång på Skansen utan att skämmas eller få tycka att Matte i Bygglov är hur sexig som helst (med vissa undantag då..). Inte kunna skylla på blixtrande huvudvärk eller kvinnoproblem när det är något man inte har lust att göra.

Nä, nog finns det många negativa sidor av att vara en kvinna men jag undrar, hur f*n klarar ni er män? ;)