Egentligen vet jag inte vad jag ska skriva riktigt, känner bara att jag måste skriva nåt... förstår ni inte detta inlägg så är det helt ok, detta inlägg är endast till för mig själv så... känn er inte som idioter eller nåt om ni inte hänger med i vad jag pladdrar på om. Min hjärna är så full av skit att det känns som om den kommer explodera... det värsta är att jag inte vet hur jag ska sätta ord på allt.... alla känslor som virvlar runt hela tiden. Och samtidigt som jag känner mig fullproppad med känslor så känner jag ett stort tomrum...låter sjukt jag vet men så är det. Det känns som om nåt fattas, som om nåt gått i kras. Nåt som fanns men inte längre gör det, å jag vet inte hur jag ska få tillbaka det för jag vet inte ens riktigt vad det är som är försvunnet... kan ana vad det har att göra med men kan inte sätta pekfingret på det. Allt jag vet är att jag är rejält förvirrad och vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen. Och det gör mig tokig!!!! Kan inte sluta tänka på det... sluta tänk på det säger vissa men det är väl för fan inte så lätt!! Jag är förbannad å ledsen... och jag saknar samtidigt. Och jag går runt och undrar när allt ska bli bra igen.... om det någonsin kommer bli det. När kommer det att gå över? När kommer jag inte längre känna bitterhet? När...

Vill att allt ska bli bra igen... men...