Hur har allt kunnat bli så komplicerat? Hehe skojade med en kompis ikväll om att faktiskt inte hänt nåt på 1 vecka och 2 dar, det måste vara nåt rekord av nån slag för det har hela tiden varit nånting enda sedan 2009 började... Om mitt 2008 var bra så kan jag säga att 2009 nog inte är mitt år... än så länge iaf... väntar fortfarande på mitt underbara liv som aldrig vill dyka upp. Jag vet att jag inte eg ska klaga, det finns de som har det värre, mkt värre... men som vi sa också att man kan eg inte jämföra problem med varandra för de är så pass personliga att vad som är ett stort problem för mig är en fjärt i rymden för nån annan och tvärtom.

Viss tycker att man är helt sjuk i huvudet som öppnar sitt inre så mkt i en blogg som alla kan läsa, men jag har faktiskt inte funderat på det så mycket. Jag skriver vad jag känner för och är det just då nåt som är känsligt så må det vara hänt. fast visst börjar jag tänka på det allt för mycket så känns det ju lite kymigt att jag inte vet vilka det är som läser... vem är det som vet så mkt om mig? och som kanske aldrig ger sig till känna överhuvudtaget... det är lite creepy. Men men... jag tänker inte sluta skriva, för är det nåt som får mig å må bättre så är det att pränta ner allt. Eller allt kommer ju inte med, mycket håller jag för mig själv och de närmaste men mycket kommer med, om så i disguise ;)

Så mina kära läsare som jag inte vet vilka ni är, livet är fan ingen dans på rosor och jag skiter i att jag blottar min själ...