Ibland önskar jag, eller inte ibland utan väldigt ofta önskar jag att jag skulle ta å lyssna på huvudet mer än hjärtat, fatta hur mycket saker jag skulle kunna slippa hamna i då... Men nädå, jag rusar på jag och säger och gör saker som jag senare kan titta tillbaka på och ångra. Fattar inte hur dum jag kan vara, jag gör det ju bara så mkt svårare för mig själv!!
Ändå pratas det om att jag är den som har moral och är eftertänksam men jag vette fan... men ibland rusar känslorna iväg så mkt att det inte går att hejda och igår var jag såååå himla arg att jag det ploppade ur saker som jag idag ångrar... jag tog ut min ilska på nån annan som inte alls förtjänade det. Så nu har jag säkert gjort bort mig för all framtid, skulle inte förvåna mig.... så typiskt mig.

Är förvirrad, sååå förvirrad

så ledsen

och väldigt trött...