Hur kan det vara så svårt att ta till sig komplimanger man får? Hur kan det vara så svårt att förstå att det den andre säger faktiskt kan vara sant? Det är konstigt det där, tror att örat är så ovant att det liksom stöter bort det som sägs. Men kanske i sinom tid så kommer örat vänja sig och hjärtat ta till sig det. Tills dess så får man försöka att jobba på saken, det är inte det att det inte är smickrande eller så, det är bara... just ovant. Och man har blivit bevisad motsatsen så många gånger förut att det är svårt att släppa dem tankarna... de finns kvar där, vare sig jag vill det eller ej. Men det är dags att de försvinner, det är dags att släppa det förflutna och gå vidare. Önskar bara att det inte skulle vara så svårt... och ber om att tiden räcker till...