Man inser inte vad man har förens det är borta sägs det, och man inser inte vad man vill ha förens det inte går att få. Det är lustigt alltså, varför vill man ha det man inte kan få? Well babe, you can't have me...sorry ;) Än hur mkt du försöker så kommer dina försök att ratas, jag har allt jag behöver precis vid min sida och det känns heelt underbart :D Så var glad för min skull istället, om du nu bryr dig så mkt så vill du väl se mig lycklig, och det är jag! Jag önskar just nu bara att saker flyter på, kan jag liksom inte bara få njuta en liten stund av sötman? Det är jag väl värd eller? efter allt som varit?

Att man sedan trodde att man betydde mer för vissa än vad som verkar vara är en annan sak... vi väljer ju vad som är viktigt i vårt liv. Det är bara tråkigt när man upptäcker hur långt ner i listan man kommer över dessa saker, vad vissa är villiga att kämpa för osv. Det känns, det är klart att det gör när man märker att nån prioriterar bort en för att det kan komma obekvämheter in i bilden... det som känns ännu mer är att personen inte fattar det.

Idag var jag till läkaren, han hade inte så värst många kloka ord att komma med egentligen angående mitt håravfall... han skickade mig till lab för provtagning det var det enda. Där tog de två rör, och det sjuka är ju att jag är en av de få som tycker att det är "coolt" å ta blodprov, gillar att se röret fyllas, hur blodet pulserar med sådana kraft. Jag vet, det är sjukt! Men jag har aldrig varit rädd för nålar, har aldrig grinat eller gnällt utan bara suttit där och tittat på medans de stuckit in nålen... Så nu får jag vänta ca 2 veckor innan jag får nåt svar på om jag har nån brist eller inte... helst vill jag ju ha det så jag får svar på vad det är som är fel, så att man kan rätta till det. Annars vet jag inte vad jag ska göra... känner mig hårlös snart, svårt å fatta I know...