Tyckte jag vaknade på ett hyffsat bra humör imorse, rätt trött och sliten som vanligt men annars helt ok. Men du vet den där känslan som gnager i en att det är nåt som är fel, nåt som du går och trycker på utan att veta vad det egentligen är. Den infann sig under dagens gång... en slags ångest. Även om dagen har varit mkt trevlig men studiebesök, lite shopping och hårfärgning så är det ändå nåt som får mig ur balans. Nåt som stör mig... och det borde inte vara så, jag är nykär, det är fint väder, snart sommarlov etc. etc. men ändå så...

Jag vet inte hur jag ska kunna göra alla nöjda, alla drar i mig från olika håll, familj, pojkvän, olika kompisar osv. osv. och alla vill de ha en så stor del av kakan som möjligt. Det hemska är att jag vet vad det är som jag vill, hela mitt jag vet det. Men det som gör mig som lyckligast det gör andra mindre lycklig... så det känns som att jag slits i stycken av vad jag vill och vad andra vill. Jag vill bara att alla ska va glada...Och vissa säger att de förstår de val jag gör, de val som gör mig gladast... men jag vet att de inte tycker om det egentligen. Och det gör mig ont... jag väljer inte mellan kärlek och vänskap, det är bara det att kärlek betyder så mycket för mig just nu och den kompis som inte kan förstå det... ja... den är väl kanske inte värst vis. Och jag vet att man även ska vårda vänskapen för vännerna ska finnas kvar när kärleken eventuellt tar slut (gud förbjude) men jag kan inte alltid finnas där tillhands så fort nån vill det som förut. Och jag kommer i fortsättningen att göra de saker som gör mig glad, inte göra andra saker för att hela tiden glädja alla andra. Fatta hur bitter jag kommer att vara den dagen då jag sitter på sjuhemmet och tittat tillbaka på mitt liv. "Mitt liv har hela tiden tillhört andra, deras vilja och glädje". Jag är faktiskt en människa jag också med en egen vilja, egna intressen, känslor och tankar. Vad jag tycker är roligt att göra behöver inte ni andra tycka är det, och det skulle aldrig falla mig in att tvinga nån att göra nåt som den inte tycker är roligt om det finns andra val... alla är vi olika.

Ditt liv är ditt, mitt är mitt och matchar inte de värst bra... ja då äre svårt att få det att fungera på ett bra sätt. Det är alltid nån som kommer att bli besviken, vad man än gör... just pga att vi alla har olika prioriteringar i livet.