Tog mig i alla fall i kragen och ringde VC efter en del påmaningar från olika håll. Och alltid inför sådana där samtal så måste jag planera vad jag ska säga och när det väl kommer till kritan så säger jag det inte iaf som jag planerat, lustigt... Men men hursomhelst fick jag komma redan timmen efter samtalet vilket var snabbt och effektivt, mycket uppskattat... fick komma till en läkare som hette Joanna, tror hon bröt på polska men det helt klart att förstå och hon var mkt bra. Väldigt grundlig... fick droppa byxorna och allt möjligt, hon kollade ryggen, knäna osv. stack med nån nål eller vad det var på vardera ben osså fick jag säga om det kändes likadant. Och jo det kändes likadant överallt...förutom där det är avdomnat då :p Hon sa "Ska jag göra om det igen?" och jag "Har du redan varit där?" andra gången kunde jag anna en känsla av att hon var där med nåt och stack men det kändes inte alls vasst som det gjort på alla andra ställen. Men vad hon kunde konstatera iaf så var det inget farligt, troligtvis en nerv som hamnat i kläm och att det kan ta väldigt länge innan det försvinner, från en vecka till 3-4 månader. Så antar att jag får ta henne på hennes ord om att det inte är nåt farligt, skönt att slippa oroa sig... verkligen! För jag hade redan gett mig dödsdomen hehe... nämen det är klart att blir orolig, det är ingen behaglig känsla av att ha en del av sitt ben bortdomnat.

Haha måste bara nämna en kvickhet som sas mellan mig och Saga idag. Vi satt på seminariumet och hon råkade sparka till mitt ben och sa "förlåt" och jag "Det gör inget, jag känner inget ändå" Det liksom bara kom automatiskt från mina läppar :P