Igår kväll så var jag inte ett dugg trött även fast jag visste att jag skulle upp tidigigt idag, gick och la mig vid klockan 01 än fast jag kunde ha varit uppe minst nådra timmar till. Kvällen spenderades med att titta på hemmafilm tillsammans med 2 fastrar och en farmor, filmen var från då vi var liten och även fast jag har sett den tidigare så blev det lite känslosamt att se på filmklippen med dessa personer eftersom de större delen av mitt liv har varit frånvarande, så även om filmen bjöd på många skratt och hur tokig jag än såg ut så kunde jag inte låta bli att bli lite illa till mods...

Men nåt som var roligt att se på filmen var jag och min bror, trots att vi har bråkat mycket under våra år så kunde jag se en tydlig anknytning och samspel mellan oss. Än hur dum han var/är och smådjävlig så är vi ändå syskon och jag älskar min bror. Vi har en sådan där hatkärlek mellan oss som syskon ibland kan ha men det är nu först när både han och jag börjar bli äldre, vuxna med andra ord som man inser hur mycket ett syskon faktiskt betyder i ens liv. Än hur många dumma tankar jag tänkt om min bror under uppväxten så skulle jag för allt i världen inte vilja förlora honom. Vi har ingen jättetät kontakt idag men ändå så är vi rätt täta, det är svårt att förklara, vi pratar inte med varandra varje dag, kanske inte ens en gång i veckan ibland men ändå så vet jag att vi har varandra och det hoppas jag han vet också, att om det skulle vara något så ställer jag alltid upp, dag som natt. Sen att han är en bortskämd slyngel med en vilja av stål det må så vara, men han är min bror och bara min :)

Imorse vaknade jag men en klump i magen, det är sista dagen på praktiken för min del, det kan hända att jag hinner med några dagar till sen men det får vi se. Men det har varit tufft att säga hejdå till så många som man bryr sig så mycket om, de värsta har jag gjort bort och då var det inte långt till tårar men lyckades parera dem. Det underliga är att de jag kommer att sakna mest är de jag jobbat minst med... Det kom som ett knytnävslag i magen imorse när jag verkligen insåg att denna tid faktiskt så gott som är över, det är bara att packa ihop och dra sig iväg hemmåt och anta nya utmaningar... Förhoppningsvis har jag åtminstone lämnat ett litet tomrum efter mig och några glada minnen...