Jaha då var den nya terminen igång med start igår... och jag kan ju inte säga att jag känner mig motiverad precis och det är ingen intressant kurs vi har nu... organisation och ledarskap. Är ingen ledare och kommer aldrig bli det känns det som, och de senaste två föreläsningarna känns bara som sunt förnuft hur en chef ska vara och inte vara för att de anställda ska må så bra som möjligt. Har gått tidigare både igår och idag men får försöka skärpa mig och härda ut. Köpt en bok iaf som vi ska ha läst ut till nästa vecka, jippie! Och jag vet ärligt talat inte vart alla pengar har tagit vägen denna månad, var pank för länge, länge sedan. Tur att man har en sån älskling som man kan få låna lite av. Men antar att det blir tajt med det också länge fram... hoppas till Gud att det kommer in mer jobb så att han får stanna... även om han själv vill sluta så inser han nog inte vad han ger sig in på riktigt, han har aldrig varit arbetslös en längre tid så han vet inte hur kul det är... första månaden är det skitskönt men 2a och 3e då är man less på att gå hemma utan värst mycket pengar att röra sig med.

Ibland känns det bara som om hela världen går emot en och det behövs bara en liten droppe för att bägaren ska rinna över. Man går runt och är sur och ledsen och det bara jävlas allt man tar sig för. Då om någon gång skulle jag bara vilja sticka från allt och bara börja om nån annanstans där ingen känner en. Uppskattning är något som är viktigt för mig, jag vill ha bekräftelse och inte i den meningen att jag är bekräftelsekåt så att jag måste få höra hur bra jag är i allt jag gör, men bara sådär ibland...

"It's not only the words that counts but also the act of love..."