Idag har jag varit nere i Sundsvall på återvisit på sjukhuset, det gick jättebra och jag var faktiskt inte arg på deras våg när jag gick därifrån, den visade bara 1 kilo fel emot min här hemma. Nä så kirurgen var jättetrevlig, han hade ögon man kunde drunkna i och jag har är svårt att tänka mig att han hållit på med min mage då inte jag varit vid medvetande... fast hade jag varit vaken hade nog kinderna varit illröda :P Såå alla undrar väl vad viktminskningen står på just nu? Nästan minus 15 vetemjölspåsar, för visst är det 2 kilo i sådana?? Och det känns förbannat bra måste jag säga :D

Dock var det bra att mamma var med och körde, för jag hade nog inte kunnat koncentrera mig på att köra så långt då jag märkte att tankarna var på annat håll... än hur jag försöker tänka på annat, skratta och le så är det svårt, riktigt svårt att hålla dessa tankar borta. De smyger sig på än hur jag gör... jag vet varken ut eller in. Trodde aldrig att jag skulle ta detta så hårt, och det känns som om allt ligger på mina axlar...det är inte jag som borde ha skuldkänslor och dåligt samvete men ändå så har jag det och det tär så förbaskat. Detta kommer att ta tid...

Imorrn blir det Umeå, vilket suger... men what to do? bara att tacka och ta emot och be till Gud om att fanskapet till tåg går som det ska...