Och tåget gick som på räls idag! endast 10 min försent imorse dock :) Ibland har man tur... Har iaf genomlidit ett seminarium idag, ett som tillhör de dåligare under denna utbildning. Tanten som jag trodde skulle vara så gullig att ha och göra med förvandlas till en bitch rent ut sagt, hon heter inte lilltanten längre utan SURKÄRRING med stora bokstäver. Helt opedagogiskt upplägg när hon börjar med att säga till gruppen att den som inte pratat tillräckligt mycket första timmen, den ska hon grilla i den nästa. Vad ger det hotet??? Ett gäng som är rädd för att prata och man sluter sig istället för att våga öppna upp sig. Det finns faktiskt de som tycker att det är jättejobbigt att prata i grupp och hon gjorde det inte bättre. ALLT någon sa det dissade hon och högg av åsikten vid fötterna, får det en att ens vilja försöka framföra sin åsikt? NÄ! Nä så hon ligger på stort minus hos mig just nu... tillslut började alla titta på varandra och himla med ögonen. Petra var så duktig som stod upp för sig själv och sa till henne att det kändes som om hon slog stora hål på vad än vi sa! Önskar jag var så modig... det enda jag duger till är att snacka skit på rasten ;)

Nä så nu är granskningen inlämnad och det är inget mer man kan göra utan att vänta på att få tillbaka den. Känns ändå rätt hyffsat bra, tror på ett G men men vi får se... om inte annat blir det kompletteringar :P

Samtidigt som det känns så bra i livet just nu så är det ändå nåt som ligger och gnager, vissa av er vet vad det gäller... men det är inte lätt... det går lätt att vara utomstående och säga till någon annan vad den borde göra, jag är expert på detta, kanske därför den valda utbildningen. Men när ska man börja lyssna på sina egna ord? Jag vet faktiskt inte... allt jag vet är att det inte går att ha det så här mycket längre... det tär, medvetet och omedvetet.