Har nyss kommit in från ett sjuhelvets träningspass med min älskade vän Lisa, som jag många gånger under träningens gång kallar för häxa i mitt huvud (självklart med en skämtsam ton) Fy tusan vad jag svettas och flåsar, men jag är ändå stolt över mig själv som faktiskt orkar så pass mycket som jag gör. Man behöver en del eld i baken ibland för att pressa sig själv, trots att det ibland känns som om hjärtat skall sprängas så vet jag att det är bra för ju mer du pressar hjärtat ju mer tränar du det... och jag märker faktiskt att jag orkar mer och mer för varenda gång. Hey, snart kanske vi kan springa uppför den där backen Lisa! Man vet aldrig ;) Det är en himla bra backe att träna i iaf... det är mestadels uppför och några få plana platåer för att återhämta sig på. Tänk om man kunde ge sig på den där varenda dag...

Önskar bara att det skulle ta och bli sommar nu, fullt ut... på morgonen ser det så lovande ut men sedan drar det alltid ihop sig med en massa moln och det blåser ALLTID i denna stad. Det är bra att det blåser lite när man är ute eftersom det svalkar och håller insekter borta men nån måtta får det vara!