Så då var det helg igen då... vilken överraskning. Man behöver ju ens knappt blinka numera så är veckorna över... när man var yngre så trodde man aldrig på mormor eller mamma som sa att ju äldre man blir desto fortare går det men ju äldre jag blir desto mer inser jag att de faktiskt har rätt i den saken. Om det går så här fort nu när jag bara är 24 hur fort kommer det då inte att gå när jag är 50??!! Men men en dag i taget, det som oroar mig mest är att dagarna bara springer förbi och vad gör jag med dem? Livet är det som händer när man är upptagen med att göra andra planer för det sägs det... det är sorgligt men så är det nog också. Man är så fylld av förväntningar och ideér kring livet att man oftast inte märker det som händer runtomkring en och tar vara på det. Istället blir man bitter och ledsen när saker inte går som man tänkt sig... Hur ofta uppmärksammar vi t.ex. det där leendet som man ibland möter av en främling som man passerar på gatan? Hur ofta tänkter vi tanken att vårt eget leende kan göra nåns hela dag? Eller hur ofta uppskattar vi solensstrålar när de skiner på oss när vi kör bil? Inget skulle leva utan solen. Så istället för att gnälla på den förbannade solen som bländar oss, ta på ett par solglasögon!

Det är lätt när man inte mår bra i sig själv att bara se grått, grått och åter grått i livet. Men börjar man försiktigt att titta ur andra perspektiv så kan man faktiskt se de där små sakerna i vardagen som faktiskt gör livet värt att leva, även om livet är orättvist och djävligt så finns det ändå de där sakerna som skänker en hopp... hopp om en morgondag med en sol som åter går upp för att väcka jorden till liv.