Har nyss kommit in från en långpromenad, innan höll jag nästan på att övertala mig själv om att stanna hemma och städa men kom på att det faktiskt är roligare att gå ut och gå än att städa. Så städningen får ske efter lunch och dagens motion är bortgjord. Det var roligt faktiskt för jag överraskade mig själv under promenaden att orka så mycket mer. Det är inte varje dag som Sandra ger sig på att jogga, det har jag inte gjort på flera år... men idag flög grisar ur arslet så det var bara att flåsa på och öka på stegen. Självklart blev det inte hela varvet runt, gud nej! utan tog det i intervaller, jogga en bit, gå en bit osv. osv. så en tredjedel av vägen blev det kanske som bäst men från 0 till nåt annat, bara det är ju ett framsteg. Så känner mig ganska så glad just nu över att jag kan märka sådan stor skillnad bara på några månader. Innan flåsade man ju bara av att gå uppför trappen, nu tar jag de i ett nafs utan ett enda flås :)

Nä nu blire lunch och sedan går inte städningen att undvika mer... om inte man skulle ta och...