Även fast denna vecka inte är över än så kan den ändå summeras som övervägande skitvecka... Är inte alls på nå bra humör just nu... antingen är det PMS (Pissed at Men Syndrome) eller så är det helt enkelt bara vanligt dåligt humör och irritationskänslor. Inte nog med början av veckan som gjorde mig väldigt besviken ännu en gång, så avslutas veckan med att bilen måste in på verkstad och självklart måste man bråka om det. Men det är lätt för den som aldrig behöver oroa sig över framtiden att säga att det måste göras och det kommer att kosta. Nog förstår jag att han inte heller tycker det är kul men jag vet helt ärligt inte hur jag ska få ihop detta med kommande sommarmånader när man inte har nånting att leva av i princip. I värsta fall kommer reparationerna gå på 10.000 kr och i bästa, bästa fall kommer jag undan med kanske 4.500 kr, i mitt fall är det ändå pest eller kolera. Men nog inser jag också att det måste göras, det är inte det men det suger stor k*k... och jag less på att allt bara skall jävlas. Trodde jag hade löst sommarens pengaproblem  i och med den lilla summan jag fick tillbaka i skatt men inte då... det och lite till måste gå till att laga bilen. Den sjukaste är att jag har inte ens bilen här utan den står ute i urskogen, lite över 5 mil från stan och den skall tydligen inte köras för att då kan motorn explodera... Min fråga är, om man misstänker att det är nåt fel på bilen, förutom att ett oljebyte skall göras, kör man då bilen så långt bort???

Sen när man försöker hitta lösningar på problemet och göra det lite lättare och billigare då reparationssnubben inte kan ta emot bilen förens om 2 veckor och denna kille vill TITTA på bilen, då blir herrn arg... tänk om han kunde skrika så till de han verkligen borde skrika åt... men nej det gör han inte, det skulle han aldrig våga... att han vågar göra det till mig är ett mysterium...