A little bit weaker...

Jag undrar hur det kommer sig att alltid när hösten kommer så kryper det fram en sorgsen känsla i mig. Jag fattar igentligen inte varför då jag tycker att hösten är en fin årsstid... även om så inte har varit fallet iår så börjar ändå träden att lysa orange, gult och rött vilket är en härlig färgblandning. Men på nåt sätt känns det alltid som att jag är en aning svagare på hösten, kanske beror det på mörkret jag vet inte... Men en ledsamhet infinner sig ganska så lätt, särskilt på kvällarna.

Det känns som att man får streta, streta så otroligt mycket gällande vissa saker... det jag är mest rädd för är att jag en dag inte kommer att orka mer och att jag då kommer att förlora... Ingen människa är så blind som den som inte vill se... det handlar om att man måste proritera ibland vad som faktiskt är viktigast och vem som är viktigast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0