Jag kan börja med min mamma som heter Elisabeth, hon är en väldigt bra mamma även om vi har gnabbats en del genom åren och fortfarande gör då och då. Tror hon har haft/har svårt att släppa taget om din dotter och inse att jag flyttat hemifrån och bestämmer själv. Hursomhelst så är hon väldigt omtänksam, vi pratas vid 2ggr nästan varenda dag beroende på hur dagen ser ut. Det värsta är bara att den gången man inte svarar, då är det nästan som skallgångskedjan står beredd. Hon vill att man svarar jämt och måste hon ringa fler än 2 gånger, ja då är det nästan katastrof. Men jag vet ju att det är för att hon vill veta att det inte hänt något men man måste faktiskt förstå att ibland så hör man inte telefonen eller så vill man kanske inte prata helt enkelt.

Min pappa heter Christer, min biologiska pappa alltså... han har jag inte haft kontakt med sedan jag var 10 år och för några år sedan så gick han tråkigt nog bort i cancer. Har egentligen inte så mycket att säga om honom eftersom han varit borta en sådan stor del av mitt liv, vi valde att bo med mamma och efter det tvistas det om vems fel det var att vi tappade kontakten. Jag säger som så... det är aldrig barnens fel, det är de vuxnas ansvar att se till att hålla kontakten med sina barn och barnbarn. PUNKT.

Min styvpappa heter Rolf, det är väl han som vi sett som pappan i våra liv eftersom han kom i dem strax efter uppbrottet mellan mamma och pappa. Han jobbar svart... han är sotare och klättrar upp på tak hela dagarna.

Tänkte inte skriva nå mer för jag tycker inte om att skriva om andra personer på bloggen så mycket eftersom det känns som om jag utelämnar dem utan deras tillåtelse... så ni får nöja er med detta.