Åh herregud tänker jag när jag ser vad jag ska skriva om idag, min framtid. Jadu jag har helt enkelt ingen aning om hur min framtid ser ut... Jobb vette tusan men sedan blir det ju då flytt i april vilket jag ser fram emot men hur sommaren blir det vet jag inte. Den som lever får se, har erbjudande om jobb men vet inte riktigt hur jag ska göra med tanke på att jag vill få in en fot i socionomvärlden... dilemma, dilemma... Men om jag får önska hur min framtiden kommer att se ut så skulle det vara så att jag får ett fast jobb på ett arbete där jag trivs, helst skulle jag ju då se mig själv som kurator eller liknande. Önskar även att karln får ett jobb efter avslutade studier och vi kan köpa hus så småningom och bilda familj. Helst ska huset ligga lite avsides men ändå nära in till stan, max 2mil får det vara, helst mindre. Grannar ska finnas men inte intill knuten, man ska kunna röra sig fritt ute på tomten och inte känna sig iakttagen vid vad man än gör. Välmående, kärlek och lycka är väl det man önskar inför framtiden... vad mer kan man begära?

Ibland önskar man ju att man hade en spåkula så att man kunde se in i framtiden, men på något sätt skulle det inte vara så roligt för då blir livet ju så förutsägbart och tänk om det inte alls blir som man vill att det ska bli...