Det krävs en hel del funderingar kring vad jag tror på, jag vill kunna säga att jag är kristen men på nåt vis så tvekar jag. Jag var mer kristen förut under min uppväxt än vad jag är nu. Jag tror på en Gud, att det finns någonting större än oss alla och att denna tro gör att man orkar med saker i livet som är jobbiga. Har Jesus funnits? Jag vet inte, jag var inte född då så jag kan inte säga med 100% säkerhet, men mycket tyder ju på detta... men om han var så "gudomlig" som det påstås det tvivlar jag på. Jag tror att han var en person som gjorde mycket gott bland sina medmänniskor, och säkert kan vissa saker ses som mirakel. Att få en blind man att se, att få en lam att gå... Ja kanske, men kanske inte det riktigt på det sätt som det framställs. Jag kan jämföra Jesus med en väldigt empatisk och förstående social arbetare som vill alla människor gott och som försöker att frambringa denna godhet i de människan han möter efter sin väg. Men om vi återgår till Gud, det finns många som ifrågasätter att om han finns varför tillåter han svält, lidande och krig till exempel. Om Gud finns så är det ju faktiskt så att han skapade den fria viljan, det är inte han som orsaker krig, det är vi människor. Vi människor har fått ett storhetsvansinne, att vi måste visa oss bäst och att ingen får tycka annorlunda för då förtjänar vi att dö. För så är det ju, religionen och våran tro har orsakat mycket lidande genom åren. Kristendomen är långt i från fläckfri, precis som andra religioner... Den svenska kyrkan har haft många fingrar med i spelet gällade makt, förföljelse och offerriter genom tiderna. Se bara på alla dessa oskyldiga människor som fick sätta livet till för att någon/några utpekade dem som häxor, och kyrkan stöttade detta och stod och tittade på medan dessa personer brändes levande på bål eller drunknade.

Nä Gud och jag vi har ett speciellt förhållande, när det det har känts som jobbigast i mitt liv har jag många gånger vänt honom ryggen men jag fick en gång höra att Gud utsätter de personer han älskar mest för prövningar genom livet, detta för att vi är starka nog att klara av dem och för att vi ska bli väl mottagna i himlen (om den nu finns). På nåt sätt så gör det saker lite lättare, även om det kan låta fjantigt... Sen tror jag verkligen på att det handlar inte om hur många gånger du faller, det handlar om hur många gånger du reser dig upp från fallet. Och talesättet Ad astra per aspera "till stjärnorna genom svårigheter" ligger mig varmt om hjärtat. Man måste ta sig genom svårigheter och motgånger för att ta sig vidare i livet och lyckas, nå längre än vad man någonsin tidigare gjort. Så även om svåra tider är jobbiga och man tvivlar så tror jag ändå på något större, vi människor styr våra liv mycket genom våra val, men ändå så tror jag på att det finns en sorts plan för oss alla. Det gäller bara att omfamna chanserna, ta sig över hinder och lära sig av dem. Vi väljer vad problemen ska göra med oss, ska de knäcka oss eller ska vi lära oss något av dem och dra nytta av dem i framtiden.

Fina ord va? De är lätta att skriva, svårare att följa ;)