Min(a) bäst(a) vän(ner)
Jag minns då man var yngre hur man alltid hade en bästis, en bästis som man gjorde allt med och som man till och med delade hjärta med. Alltså ni vet ett sådant där halsband med två hjärthalvor på... Men jag har ändå en känsla av att när man blir äldre börjar de där gränserna suddas ut för vem som är ens bästa vän. Snarare skulle jag vilja kalla det de närmsta vännerna. De personer som man umgås mest med och som man kan känna full tillit till och som man vet ställer upp när man behöver det. Sen kan det även vara så att man inte alls behöver umgås ofta för att känna den där samhörigheten, utan det räcker att man träffas ibland och då känns det kanon. Man vet vart man har varandra trots att man bor en bit ifrån och kanske lever olika liv som gör att man inte kan ses jämt.
Så jag tänker inte utse någon bästa vän här, utan mer vilka som verkligen står mig närmast just nu i livet och som betyder såå mycket för mig. Det är ni som finns där i med och motgångar, det är ni jag kan vara mig själv med och det är ni som jag kan skratta allra mest med. Nu behöver det ju inte vara så att ni ser mig som er närmaste (bästa vän) för så är det ju, den andre kan jag känna vara "min bästa vän" medan den personen har helt annat tycke och andra kring sig som den ser som närmare än mig. Utan vänner som ni skulle inte mitt liv betyda mycket, visst spelar annat också in men ett liv utan vänner skulle för mig vara väldigt ensamt och tråkigt. En av er har funnits med i 8 år nu och verkligen fått se mig gå in i vuxenlivet, funnits där som stöd när många vindar blåst och vi har haft så otroligt roligt genom åren. Den andre har klivit in i mitt liv senaste 3,5 åren men för mig känns det som att vi känt varandra längre, det är väl på sista tiden som vi har kommit varandra nära och du är den som jag önskar att jag kommer att ha kvar i mitt liv för en lång tid framåt.
Så jag tänker inte utse någon bästa vän här, utan mer vilka som verkligen står mig närmast just nu i livet och som betyder såå mycket för mig. Det är ni som finns där i med och motgångar, det är ni jag kan vara mig själv med och det är ni som jag kan skratta allra mest med. Nu behöver det ju inte vara så att ni ser mig som er närmaste (bästa vän) för så är det ju, den andre kan jag känna vara "min bästa vän" medan den personen har helt annat tycke och andra kring sig som den ser som närmare än mig. Utan vänner som ni skulle inte mitt liv betyda mycket, visst spelar annat också in men ett liv utan vänner skulle för mig vara väldigt ensamt och tråkigt. En av er har funnits med i 8 år nu och verkligen fått se mig gå in i vuxenlivet, funnits där som stöd när många vindar blåst och vi har haft så otroligt roligt genom åren. Den andre har klivit in i mitt liv senaste 3,5 åren men för mig känns det som att vi känt varandra längre, det är väl på sista tiden som vi har kommit varandra nära och du är den som jag önskar att jag kommer att ha kvar i mitt liv för en lång tid framåt.
Må framtiden behandla oss väl och skänka oss
stor lycka och glädje i våra liv.
P.s Jag hoppas verkligen ingen tar illa upp om de inte är någon av ovanstående personer,
för ni andra betyder otroligt mycket också och jag tror att ni alla vet vilka ni är.
Min dag...
När jag slog upp ögonen i morse sken solen in genom mitt fönster och jag kunde höra en fågel kvittra så där "vårigt" utanför. Det kan man kalla ett bra uppvaknande till denna lediga dag. Egentligen borde jag väl he ut mig i detta vackra väder men det är liksom bara så underbart att få påta på här inne idag. Har packat två flyttlådor och jag börjar verkligen kännas som att flytten närmar sig med stormsteg. Fortfarande har jag inte fått iväg min lägenhet trots visningar och det irriterar mig, vore så underbart att få slipp åtminstone en hyra... Men men i värsta fall är det väl bara att ha den kvar till Maj.
Gud vad jag skulle vilja ha ett fast jobb så att man slipper allt detta tjafs... hatar att vara vikarie som ska hoppa in när det behövs. Jag är en person som vill ha saker planerat och hatar detta att inte veta... det suger.
Resten av tiden denna dag kommer att gå till att laga middag, packa lite till, titta på tv och sedan senare ikväll blir det bio med Johanna. Vi hade tänkt att se Mission Impossible MEN det har slutat gå denna vecka så tji fick vi... det får bli Hamilton istället. Hoppas den är hyffsat bra... någon som sett den? Om inte annat får man väl ta och njuta av Persbrandts 6-pack åtminstone ;)
Gud vad jag skulle vilja ha ett fast jobb så att man slipper allt detta tjafs... hatar att vara vikarie som ska hoppa in när det behövs. Jag är en person som vill ha saker planerat och hatar detta att inte veta... det suger.
Resten av tiden denna dag kommer att gå till att laga middag, packa lite till, titta på tv och sedan senare ikväll blir det bio med Johanna. Vi hade tänkt att se Mission Impossible MEN det har slutat gå denna vecka så tji fick vi... det får bli Hamilton istället. Hoppas den är hyffsat bra... någon som sett den? Om inte annat får man väl ta och njuta av Persbrandts 6-pack åtminstone ;)
Vad är kärlek??
Det första som poppar upp i mitt huvud när jag tänker på den frågan är låttexten "What is love? Baby don't hurt me, don't hurt me no more..." och den sitter jag och nynnar på i ca 5 minuter innan jag kommer mig för att börja skriva. Detta för att jag just nu är på jobbet och har kakor i ugnen som måste passas.
Så vad är kärlek för mig? Kärlek för mig är något stort, något som man inte kan ta på utan den finns bara där och är större än allt annat i världen. Vi måste börja älska mer och skänka varandra omtanke, då skulle världen må så mycket bättre. Kärlek kan vara så mycket, kärlek till mig själv, kärlek till familj, kärlek till vänner, kärlek till mina medmänniskor och självklart framförallt kärlek till min partner. Med vad är liksom kärlek? Jag tror att det kan man riktigt aldrig säga eftersom den är föränderlig i tid och rum. Allt jag vet är att det är en varm känsla inombords som sprider sig genom kroppen, hjärtat mår gott och man finner frid när man känner en kärlekskänsla, till vem än det må vara.
Kärlek för mig i ett förhållande är när man tar hand om varandra och bryr sig om den andres mående. Man mår själv dåligt när den mår dåligt och man gör allt för att få se personen le, för då är världen perfekt. Kärlek är när personen kommer in i rummet och genast känner man en lättnad av att ha den där. Men något som jag tänkt på mycket är hur förälskelse, nykärlek och kärlek ser olika ut. När man märkte att den där nykära känslan försvann och skulle ersättas av något annat. Man ifrågasätter ofta om kärleken är död nu, men efter ett tag märker man att kärleken bara har tagit en annan form. Den må kanske inte vara lika sprudlande och man går inte runt på rosa moln längre men den finns ändå där och den gör sig påmind i ögonblick, bara för en sekund kan den dyka upp och man känner bara ett lugn inombords. Jag tror att det är viktigt att i de stunder som det är jobbigt, då det bråkas och det allmänt är dåligt i ett förhållande måste man stanna upp och påminna sig själv om det som är bra och vår regel i vårt förhållande är att aldrig somna osams för det är det värsta som finns. Man vet aldrig om man vaknar upp nästa morgon och det sista man vill ha gjort då är att ha skiljts osams.
Nä så kärlek är mycket, jag skulle kunna skriva hur länge som helst om ämnet och nya tankar dyker hela tiden upp men tycker ändå att jag detta jag nu skrivet speglar mina tankar rätt så bra. Hur tänker du kring vad kärlek är??
Så vad är kärlek för mig? Kärlek för mig är något stort, något som man inte kan ta på utan den finns bara där och är större än allt annat i världen. Vi måste börja älska mer och skänka varandra omtanke, då skulle världen må så mycket bättre. Kärlek kan vara så mycket, kärlek till mig själv, kärlek till familj, kärlek till vänner, kärlek till mina medmänniskor och självklart framförallt kärlek till min partner. Med vad är liksom kärlek? Jag tror att det kan man riktigt aldrig säga eftersom den är föränderlig i tid och rum. Allt jag vet är att det är en varm känsla inombords som sprider sig genom kroppen, hjärtat mår gott och man finner frid när man känner en kärlekskänsla, till vem än det må vara.
Kärlek för mig i ett förhållande är när man tar hand om varandra och bryr sig om den andres mående. Man mår själv dåligt när den mår dåligt och man gör allt för att få se personen le, för då är världen perfekt. Kärlek är när personen kommer in i rummet och genast känner man en lättnad av att ha den där. Men något som jag tänkt på mycket är hur förälskelse, nykärlek och kärlek ser olika ut. När man märkte att den där nykära känslan försvann och skulle ersättas av något annat. Man ifrågasätter ofta om kärleken är död nu, men efter ett tag märker man att kärleken bara har tagit en annan form. Den må kanske inte vara lika sprudlande och man går inte runt på rosa moln längre men den finns ändå där och den gör sig påmind i ögonblick, bara för en sekund kan den dyka upp och man känner bara ett lugn inombords. Jag tror att det är viktigt att i de stunder som det är jobbigt, då det bråkas och det allmänt är dåligt i ett förhållande måste man stanna upp och påminna sig själv om det som är bra och vår regel i vårt förhållande är att aldrig somna osams för det är det värsta som finns. Man vet aldrig om man vaknar upp nästa morgon och det sista man vill ha gjort då är att ha skiljts osams.
Nä så kärlek är mycket, jag skulle kunna skriva hur länge som helst om ämnet och nya tankar dyker hela tiden upp men tycker ändå att jag detta jag nu skrivet speglar mina tankar rätt så bra. Hur tänker du kring vad kärlek är??
Detta åt jag idag...
Efter att ha kutat på stan i flear timmar än vad det var tänkt blev det en sen middag. Denna bestod idag av hemmagjord pastasås med räkor, purjolök, röd paprika och svamp. Till det serverades det Cavaletti eller vad det nu hette, en typ av spaghetti som inte är smal och rund utan lite mer platt. Resultatet blev väldigt lyckat, enligt mig själv. Tror den andre hälften tyckte om det också... här gnälls det aldrig på min mat för då blir det andra bullar ;) Det var synd att jag inte tog någon bild på rätten men kan lägga ut en "ungefär" recept :P
Pastasås med räkor:
- En bit purjolök
- En röd paprika
- En burk champinjoner
- En 3a Mat.grädde
- En skvätt riktig grädde
- 1 msk Kalvfond (hade ingen fisk eller hummerfond)
- Salt o Peppar
- Räkor
- Valfri pasta
- En bit purjolök
- En röd paprika
- En burk champinjoner
- En 3a Mat.grädde
- En skvätt riktig grädde
- 1 msk Kalvfond (hade ingen fisk eller hummerfond)
- Salt o Peppar
- Räkor
- Valfri pasta
Hacka purjolöken, paprikan och svampen i lämpliga bitar. Fräs dessa i en hetpanna och krydda. Slå på grädden, fonden och smaka av med salt och peppar. Låt småputtra några minuter medans pastan kokar och lägg sedan ner räkorna i såsen och servera när pastan är klar och avrunnen!
Smaklig måltid!
Smaklig måltid!
Mina föräldrar...
Jag kan börja med min mamma som heter Elisabeth, hon är en väldigt bra mamma även om vi har gnabbats en del genom åren och fortfarande gör då och då. Tror hon har haft/har svårt att släppa taget om din dotter och inse att jag flyttat hemifrån och bestämmer själv. Hursomhelst så är hon väldigt omtänksam, vi pratas vid 2ggr nästan varenda dag beroende på hur dagen ser ut. Det värsta är bara att den gången man inte svarar, då är det nästan som skallgångskedjan står beredd. Hon vill att man svarar jämt och måste hon ringa fler än 2 gånger, ja då är det nästan katastrof. Men jag vet ju att det är för att hon vill veta att det inte hänt något men man måste faktiskt förstå att ibland så hör man inte telefonen eller så vill man kanske inte prata helt enkelt.
Min pappa heter Christer, min biologiska pappa alltså... han har jag inte haft kontakt med sedan jag var 10 år och för några år sedan så gick han tråkigt nog bort i cancer. Har egentligen inte så mycket att säga om honom eftersom han varit borta en sådan stor del av mitt liv, vi valde att bo med mamma och efter det tvistas det om vems fel det var att vi tappade kontakten. Jag säger som så... det är aldrig barnens fel, det är de vuxnas ansvar att se till att hålla kontakten med sina barn och barnbarn. PUNKT.
Min styvpappa heter Rolf, det är väl han som vi sett som pappan i våra liv eftersom han kom i dem strax efter uppbrottet mellan mamma och pappa. Han jobbar svart... han är sotare och klättrar upp på tak hela dagarna.
Tänkte inte skriva nå mer för jag tycker inte om att skriva om andra personer på bloggen så mycket eftersom det känns som om jag utelämnar dem utan deras tillåtelse... så ni får nöja er med detta.
Min pappa heter Christer, min biologiska pappa alltså... han har jag inte haft kontakt med sedan jag var 10 år och för några år sedan så gick han tråkigt nog bort i cancer. Har egentligen inte så mycket att säga om honom eftersom han varit borta en sådan stor del av mitt liv, vi valde att bo med mamma och efter det tvistas det om vems fel det var att vi tappade kontakten. Jag säger som så... det är aldrig barnens fel, det är de vuxnas ansvar att se till att hålla kontakten med sina barn och barnbarn. PUNKT.
Min styvpappa heter Rolf, det är väl han som vi sett som pappan i våra liv eftersom han kom i dem strax efter uppbrottet mellan mamma och pappa. Han jobbar svart... han är sotare och klättrar upp på tak hela dagarna.
Tänkte inte skriva nå mer för jag tycker inte om att skriva om andra personer på bloggen så mycket eftersom det känns som om jag utelämnar dem utan deras tillåtelse... så ni får nöja er med detta.
Min första stora KÄRLEK...
Då var det dags för utmaning nr 2, min första stora kärlek...
Hm, om man bortser från alla "lekis-kärlekar" som eg inte var på riktigt utan mer på skoj bara för att... så måste jag nog säga att den stora kärleken drabbade mig då jag var runt 16 år... olyckligtvis så var det inte lycklig kärlek utan olycklig. Det började så bra men slutade så dåligt... om det ens hann börja riktigt vill säga... nu idag är jag ändå glad över att det blev som det blev för jag inser att vi var alldeles för olika för att det skulle ha kunnat bli något bra. Förlåta honom det kommer jag nog aldrig riktigt att göra, trots att vi idag kan träffas ibland så finns ändå det där ärret på hjärtat kvar som svider till då och då... Men än fast kärleken inte är besvarad på samma sätt så betyder det inte att känslorna man har inte är starka, det tar tid att komma över och gå vidare. Även om man är förbannad och sårad så finns fortfarande DET kvar som gjorde att man en gång fick känslor för personen. Det är ändå nåt speciellt med den där första kärleken när allt man gör är att tänka på den personen, man äter inte, sover inte och hela mitt skolblock var nedklottrat med hans namn... haha idag kan jag tänka "fan va patetiskt", men när man är mitt uppe i det hela verkar inte den där dikten så urbota dum och fjantig utan det är helt klart ÄKTA känslor ;)
Men jag önskar honom all lycka nu och i framtiden (även om jag måste medge att jag gillar skadeglädje i detta fall) och anser att allt det man gör mot andra det kommer tillbaka till en själv en dag. Man ska inte leka med andra människors känslor för man kan såra mer än vad man någonsin kan ana...
Hm, om man bortser från alla "lekis-kärlekar" som eg inte var på riktigt utan mer på skoj bara för att... så måste jag nog säga att den stora kärleken drabbade mig då jag var runt 16 år... olyckligtvis så var det inte lycklig kärlek utan olycklig. Det började så bra men slutade så dåligt... om det ens hann börja riktigt vill säga... nu idag är jag ändå glad över att det blev som det blev för jag inser att vi var alldeles för olika för att det skulle ha kunnat bli något bra. Förlåta honom det kommer jag nog aldrig riktigt att göra, trots att vi idag kan träffas ibland så finns ändå det där ärret på hjärtat kvar som svider till då och då... Men än fast kärleken inte är besvarad på samma sätt så betyder det inte att känslorna man har inte är starka, det tar tid att komma över och gå vidare. Även om man är förbannad och sårad så finns fortfarande DET kvar som gjorde att man en gång fick känslor för personen. Det är ändå nåt speciellt med den där första kärleken när allt man gör är att tänka på den personen, man äter inte, sover inte och hela mitt skolblock var nedklottrat med hans namn... haha idag kan jag tänka "fan va patetiskt", men när man är mitt uppe i det hela verkar inte den där dikten så urbota dum och fjantig utan det är helt klart ÄKTA känslor ;)
Men jag önskar honom all lycka nu och i framtiden (även om jag måste medge att jag gillar skadeglädje i detta fall) och anser att allt det man gör mot andra det kommer tillbaka till en själv en dag. Man ska inte leka med andra människors känslor för man kan såra mer än vad man någonsin kan ana...
Presentation av mig själv
Då var det dags att ta itu med utmaning nr 1 på listan, nämligen att göra en presentation av mig själv.
Jag heter då Sandra, föddes på Örnsköldsviks BB en stormig kväll, fredagen den 18 September år 1987. Vilket alltå betyder att jag fyller 25 år i år. Herregud va gammal man blivit! man måste ju rakt kalla sig för vuxen... Som liten kallades jag för bysop, för där jag bodde kunde man alltid stå ute vid vägen och kolla på vilka som körde förbi, så där stod jag med min rosa cykel och hjälm och väntade på nästa hare som kunde hoppa förbi med nyhheter. Tur man växt ifrån det där...
Som person kan jag se mig som en glad tjej men som har lätt till negativa känslor, har lätt att gråta (även om det sker mestadels hemma) och jag har en enorm empatiförmåga vilket gör det svårt ibland att titta på vissa filmer eftersom jag storbölar så fort det händer något känslosamt, precis som om jag kände personen :P Annars så upplever jag mig själv som en person som har gått igenom mycket och som eg är för vuxen för mitt eget bästa. Vi spelade "Vuxenpoäng" i helgen och jag vann, jag var yngst men fick ändå mest vuxenpoäng. Han som är 30 han fick minst... så även om det bara är ett spel så säger det ganska mycket om mig. Moraltant har jag blivit kallad många gånger och kanske är det så, att jag är som en "mamma" för mina kompisar många gånger och vill att de ska må så bra som möjligt och därför kommer med råd och åsikter som kan te sig lite "moraliska". Men jag menar aldrig något dumt, jag vill bara allas bästa... särskilt de som står mig närmast.
Hm... vad skriva mer? Gillar att laga mat och baka, särskilt åt andra. ÄLSKAR MUSIK!!! Gud utan musik kan man inte leva, musiken har sådan stor betydelse för mig, den finns där när jag är glad och den finns där när jag är ledsen. Det är synd bara att man inte har bättre sångröst än vad man har... men det skiter jag ju fullständigt i som många redan vet. Om musik och sång får mig att må bra, varför skulle man då inte höja volymen, rocka loss och sjunga utav bara tusan?? ;)
Men detta var väl en kort och lagom presentation av mig, visst finns det säkert mycket mer att skriva också men herregud ska man dra hela livshistorien får ni ju läsa arslet av er i flera, fler år!!
Jag heter då Sandra, föddes på Örnsköldsviks BB en stormig kväll, fredagen den 18 September år 1987. Vilket alltå betyder att jag fyller 25 år i år. Herregud va gammal man blivit! man måste ju rakt kalla sig för vuxen... Som liten kallades jag för bysop, för där jag bodde kunde man alltid stå ute vid vägen och kolla på vilka som körde förbi, så där stod jag med min rosa cykel och hjälm och väntade på nästa hare som kunde hoppa förbi med nyhheter. Tur man växt ifrån det där...
Som person kan jag se mig som en glad tjej men som har lätt till negativa känslor, har lätt att gråta (även om det sker mestadels hemma) och jag har en enorm empatiförmåga vilket gör det svårt ibland att titta på vissa filmer eftersom jag storbölar så fort det händer något känslosamt, precis som om jag kände personen :P Annars så upplever jag mig själv som en person som har gått igenom mycket och som eg är för vuxen för mitt eget bästa. Vi spelade "Vuxenpoäng" i helgen och jag vann, jag var yngst men fick ändå mest vuxenpoäng. Han som är 30 han fick minst... så även om det bara är ett spel så säger det ganska mycket om mig. Moraltant har jag blivit kallad många gånger och kanske är det så, att jag är som en "mamma" för mina kompisar många gånger och vill att de ska må så bra som möjligt och därför kommer med råd och åsikter som kan te sig lite "moraliska". Men jag menar aldrig något dumt, jag vill bara allas bästa... särskilt de som står mig närmast.
Hm... vad skriva mer? Gillar att laga mat och baka, särskilt åt andra. ÄLSKAR MUSIK!!! Gud utan musik kan man inte leva, musiken har sådan stor betydelse för mig, den finns där när jag är glad och den finns där när jag är ledsen. Det är synd bara att man inte har bättre sångröst än vad man har... men det skiter jag ju fullständigt i som många redan vet. Om musik och sång får mig att må bra, varför skulle man då inte höja volymen, rocka loss och sjunga utav bara tusan?? ;)
Men detta var väl en kort och lagom presentation av mig, visst finns det säkert mycket mer att skriva också men herregud ska man dra hela livshistorien får ni ju läsa arslet av er i flera, fler år!!
De kommande 30 dagarna...
Med risk för att härma min kära Maria och verka väldigt fantasilös eftersom jag tar efter henne kommer jag härmed att ängna de kommande 30 dagarna åt detta på bloggen. Detta för att bland annat sysselsätta mig på arbetsstid och för att ni ska få lära känna mig bättre och ha något att gotta er i. Kommer dock inte att bli allt för personlig eftersom vissa delar tycker jag utelämnar mig själv alldeles för mycket... men som ni vet, min blogg mina regler, jag väljer vad jag ska skriva ;)
30 dagar om mig
Dag 1 - presentation om mig själv
Dag 2 - min första stora kärlek
Dag 3 - mina föräldrar
Dag 4 - detta åt jag idag
Dag 5 - vad är kärlek?
Dag 6 - min dag
Dag 7 - min bästa vän
Dag 8 - ett ögonblick
Dag 9 - min tro
Dag 10 - min framtid
Dag 11 - mina syskon
Dag 12 - i min handväska
Dag 13 - den här veckan
Dag 14 - mina drömmar
Dag 15 - ett foto på någon som gör mig lycklig
Dag 16 - mitt favoritminne
Dag 17 - min favoritfödelsedag
Dag 18 - detta ångrar jag
Dag 19 - den här månaden
Dag 20 - ett ögonblick
Dag 21 - det här upprör mig
Dag 22 - det här får mig att må bättre
Dag 23 - det här får mig att gråta
Dag 24 - en första
Dag 25 - mina rädslor
Dag 26 - min favoritplats
Dag 27 - det här saknar jag
Dag 28 - mina ambitioner
Dag 29 - vad ingen vet!
Dag 30 - ett sista ögonblick
Förhoppningsvis kommer jag igång med detta imorgon, eller kanske redan ikväll om ni har tur :P
30 dagar om mig
Dag 1 - presentation om mig själv
Dag 2 - min första stora kärlek
Dag 3 - mina föräldrar
Dag 4 - detta åt jag idag
Dag 5 - vad är kärlek?
Dag 6 - min dag
Dag 7 - min bästa vän
Dag 8 - ett ögonblick
Dag 9 - min tro
Dag 10 - min framtid
Dag 11 - mina syskon
Dag 12 - i min handväska
Dag 13 - den här veckan
Dag 14 - mina drömmar
Dag 15 - ett foto på någon som gör mig lycklig
Dag 16 - mitt favoritminne
Dag 17 - min favoritfödelsedag
Dag 18 - detta ångrar jag
Dag 19 - den här månaden
Dag 20 - ett ögonblick
Dag 21 - det här upprör mig
Dag 22 - det här får mig att må bättre
Dag 23 - det här får mig att gråta
Dag 24 - en första
Dag 25 - mina rädslor
Dag 26 - min favoritplats
Dag 27 - det här saknar jag
Dag 28 - mina ambitioner
Dag 29 - vad ingen vet!
Dag 30 - ett sista ögonblick
Förhoppningsvis kommer jag igång med detta imorgon, eller kanske redan ikväll om ni har tur :P
Valentines Day
Ja då var det Alla hjärtans dag igen då, 14 februari som alla andra år :) Jag anser att man ska visa varandra kärlek under hela året men ändå kan jag tycka att denna dag är något lite speciellt, en anledning till att hitta på något extra till den/dem man tycker om. Det behöver inte vara något överdådigt utan bara något litet som förgyller dagen, här blir det en extra god middag med levande ljus och en liten present...från min sida iaf... vad den andra sidan har tänkt det vet jag ärligt talat inte. Om vi säger som så, av oss två är det jag som är den romantiska ;) Men hoppas kan man ju alltid göra, hoppet är ju det sista som överger en sägs det...
Nu och lite framöver...
Fick ju rakt lite lust att fortsätta att blogga efter det lilla jag skrev i morse... det har ju hänt så otroligt mycket på sista tiden att jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Examen är ju avklarad som de flesta redan vet... vilket känns både skönt och inte. Socionomjobben lyser med sin frånvaro men såg att sommarjobben lagts ut nu vilket får mig att fundera på om jag ska ge det ett försök och söka... Det är bara det att eg vill jag inte jobba som socialsekreterare utan jag vill hellre jobba som behandlare eller liknande, drömmen vore ju ett kuratorjobb men den drömmen verkar inte gå i uppfyllelse än åtminstone... och på sommaren så finns det ju inga kuratorjobb utan de tar helt enkelt semester och behöver ingen vikarie.
Sen så blir det ju en flytt inom kort, det känns spännande... försöker att få iväg min lägenhet men det verkar vara svårt. Trodde att det var stor efterfrågan på lägenheter i Övik men än så länge är det bara två som varit och tittat och ingen verkar ha nappat på den. Fattar inte varför för den är ju såå himla mysig. Så det är både med spänning och lite sorg i hjärtat jag släpper den ifrån mig, det är nåt speciellt med första boendet... det är ju mitt första egna hem. Men jag hoppas och tror på att nästa lägenhet kommer att bli lika mysig, och större framförallt! En trea på en etta det skiljer sig ganska så mycket. Men föll för den direkt och vi hade verkligen tur som fick den, låg etta i kön. Så efter många om och med med arbetsbevis osv. skrev i kontrakt för någon vecka sedan. Det går liksom inte att sitta på två ettor hela livet, vi bor ju ändå så gott som ihop redan då vi sover ilag praktiskt taget varje natt. Nä så det får bära eller brista helt enkelt... det är bara att pröva och ta chansen. Mer kan man inte göra... Sen tror jag faktiskt att när frustration uppstår beror det mycket på att en etta inte är gjord för två, det finns inget privat eller eget utrymme alls, man ser varandra hela tiden och det är knappt man får skita i fred, nä så jag tror att storleken kommer att underlätta mycket... wiieee ska bli så roligt, har redan inrett allt i huvudet och på söndag blir det IKEA!! :D
Sen så blir det ju en flytt inom kort, det känns spännande... försöker att få iväg min lägenhet men det verkar vara svårt. Trodde att det var stor efterfrågan på lägenheter i Övik men än så länge är det bara två som varit och tittat och ingen verkar ha nappat på den. Fattar inte varför för den är ju såå himla mysig. Så det är både med spänning och lite sorg i hjärtat jag släpper den ifrån mig, det är nåt speciellt med första boendet... det är ju mitt första egna hem. Men jag hoppas och tror på att nästa lägenhet kommer att bli lika mysig, och större framförallt! En trea på en etta det skiljer sig ganska så mycket. Men föll för den direkt och vi hade verkligen tur som fick den, låg etta i kön. Så efter många om och med med arbetsbevis osv. skrev i kontrakt för någon vecka sedan. Det går liksom inte att sitta på två ettor hela livet, vi bor ju ändå så gott som ihop redan då vi sover ilag praktiskt taget varje natt. Nä så det får bära eller brista helt enkelt... det är bara att pröva och ta chansen. Mer kan man inte göra... Sen tror jag faktiskt att när frustration uppstår beror det mycket på att en etta inte är gjord för två, det finns inget privat eller eget utrymme alls, man ser varandra hela tiden och det är knappt man får skita i fred, nä så jag tror att storleken kommer att underlätta mycket... wiieee ska bli så roligt, har redan inrett allt i huvudet och på söndag blir det IKEA!! :D
Säger aldrig nej till en utmaning!
Har fått en utmaning av Sofia på hennes blogg, med tanke på att jag inte skrivit på länge så tänkte jag va tusan... jag säger aldrig nej till en utmaning ;)
Umgås med vänner, laga god mat, SJUNGA :P, titta på film och shoppa.
Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa?
Haha kom genast att tänka på Foppatofflorna jag aldrig skulle köpa ett enda par av, har väl avverkat en 6-7 st vid detta lag. Men jag skulle aldrig ha på mig stuprörsjeans, storblommigt, tvärrandigt, äkta päls eller stövlar som går upp på låren :P
Fem favoritleksaker?
Datorn, kameran, mobilen, katten och spisen.
Fem personer som jag vill se göra denna utmaning!
Maria Trast, Emma Olsson, Emelie Wikner (fan känner inte många som bloggar längre...)
Vad gjorde du för tio år sedan?
Jag gick då i 8an på högstadiet i Bjästa, läste franska som språk och ägnade fritiden åt kompisar, mycket böcker (kunde beta av en bok på två kvällar) och till att reta gallfeber på min bror (eller han på mig).
Vad gjorde du för ett år sedan?
Jag gick då i 8an på högstadiet i Bjästa, läste franska som språk och ägnade fritiden åt kompisar, mycket böcker (kunde beta av en bok på två kvällar) och till att reta gallfeber på min bror (eller han på mig).
Vad gjorde du för ett år sedan?
För ett år sedan påbörjade jag sista året på socionomutbildningen på Umeå Universitet efter ett halvårspraktik. Jag åkte Botniabanan för första gången och jag fick lära mig att hitta och köra bil i Umeå (Det är skitsvårt!! kör alltid fel nästan). Var fortfarande särbo med karln och vår katt.
Fem snacks du gillar?
All Choklad! nöttblandning med russin, sourcreméchips, salta pinnar och vinigums.
Fem sånger du kan hela texten till?
Åh herregud det är många... jag sjunger tametusan jämt och jag är en plåga att ha med i bilen om radion är på. Vilket är jämt eftersom är den inte på, her jag på den :P Men ja vad ska vi dra till med? Broken av Takida, Everybodys Fool av Evanescence, Hero av Nickelback, Love the way you lie av Eminem/Rihanna och den senaste Titanium av David Guetta feat. Sia.
Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär?
RESA, köpa en stor, stor villa med swimingpool. Starta eget företag. Köpa en ny garderob och en ny superläcker bil. Fem saker det va lite futtigt... finns mycket mer jag skulle göra :P
Fem dåliga vanor?
Äter när jag har tråkigt, har lätt att dra ner en massa disk (tar typ nytt glas varenda gång, så det kan bli typ en 4-5 glas om dagen). Gillar ordet SEN, det finns mycket som kan göras sen, senare och en annan gång ;) Har börjat misstänka att jag är FBmissbrukare, tydligen finns det bevis på att FB är beroendeframkallande. Sen har jag svårt att hålla alla mina nyårslöften... har redan brutit årets...suck.
Umgås med vänner, laga god mat, SJUNGA :P, titta på film och shoppa.
Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa?
Haha kom genast att tänka på Foppatofflorna jag aldrig skulle köpa ett enda par av, har väl avverkat en 6-7 st vid detta lag. Men jag skulle aldrig ha på mig stuprörsjeans, storblommigt, tvärrandigt, äkta päls eller stövlar som går upp på låren :P
Fem favoritleksaker?
Datorn, kameran, mobilen, katten och spisen.
Fem personer som jag vill se göra denna utmaning!
Maria Trast, Emma Olsson, Emelie Wikner (fan känner inte många som bloggar längre...)
